Hycklande EU-ledare låter katastrofen pågå
Det är inte mer än ett och ett halvt år sedan en rad höga EU-politiker deklarerade ”aldrig mer”.
Aldrig mer skulle de låta hundratals flyktingar drunkna i Medelhavet.
Den senaste flyktingtragedin visar att det bara var tomma ord. Många fler kommer att dö och några få blir rika på det.
I oktober 2013 kapsejsade en båt överlastad med flyktingar bara några kilometer från den italienska ön Lampedusa. Över 300 människor drunknade.
EU:s dåvarande svenska flyktingkommissionär Cecilia Malmström reste till Lampedusa ihop med andra EU-toppar för att visa hur allvarligt de såg på händelsen. De döda flyktingarna fick en statsbegravning. Malmström, Barroso och dussintals andra ledare inom EU deklarerade att tragedin aldrig mer fick upprepas. Krafttag skulle tas.
Blivit vardagsmat
Sedan deras ”aldrig mer” har mer än 4 000 flyktingar drunknat på sin väg över Medlehavet från Nordafrika till Europa.
Tragedierna avlöser varandra, den senaste är av Estoniadimensioner. Men ofta uppmärksammas olyckorna inte ens. De har blivit vardagsmat utom när det handlar om flera hundra döda på en gång.
Flyktingströmmarna har pågått i årtionden utan att EU eller någon annan agerat för att få ett stopp på massdöden. I början av 2000-talet gick de farliga resorna från Västafrika till Kanarieöarna. Skälet var samma då som nu. Fattigdom, krig och drömmen om ett bättre liv.
Minst 20 000 flyktingarna beräknas ha drunknat på vägen till Europa de senaste 20 åren.
Katastroferna ska avskräcka
Verkligheten visar tydligt att EU inte är berett att på allvar förhindra sådana här mänskliga katastrofer från att ständigt upprepas.
Främsta skälet är att ett Europa som redan har 25 miljoner arbetslösa inte vill ha dessa flyktingar.
Den hemska sanningen är att många av Europas ledare ser de farliga båtresorna som ett sätt att avskräcka andra flyktingar från att våga ta den här vägen till Europa. Om alla skulle räddas skulle det uppmuntra fler att komma. Och då skulle många ledare bli bortröstade av väljare som inte vill ha hit fler flyktingar.
Efter tragedin i oktober 2013 drog Italien igång operation Mare Nostrum där ett antal fartyg räddade 140 000 flyktingar som låg och drev i Medelhavet. Vid årsskiftet la Italien ner Mare Nostrum med motiveringen att det kostade för mycket och att övriga EU-länder inte bidrog.
EU har istället dragit igång operation Triton som har långt mindre kapacitet att hjälpa flyktingarna.
Så mycket för krafttag.
Smugglarna är värst
Europas ledare må vara hycklare men det är inte bara de som ska ställas mot väggen.
De värsta brottslingarna är de flyktingsmugglare som tjänar stora pengar på flyktingarna och sedan packar dem som sillar på sjöodugliga båtar och ger blanka fasen i om de kommer fram eller inte.
Varje flykting betalar mellan 50 000 och 100 000 kronor för att göra den riskfyllda resan över Medelhavet. De behandlas som boskap av profitörerna.
Bortsett från krig och fattigdom i flyktingarnas hemländer så är det här grundproblemet ligger. FN, EU och de länder varifrån båtarna avgår borde sätta stopp för människosmugglarna som skinnar människor på deras livs besparingar. När båtarna väl har lättat ankar är det rena lotteriet vem som överlever resan och vem som inte gör det.
Inga enkla lösningar
Den senaste tragedin verkar ironiskt nog ha inträffat när ett fartyg försökte rädda flyktingarna.
En plan för att stoppa smugglarna försvåras av att Libyen, varifrån många av båtarna avgår, är en kollapsad stat utan ett fungerande styre.
Sanningen är att det inte finns några enkla lösningar på detta komplexa problem.
Det sägs ofta att bara EU öppnar legala vägar att söka asyl innan man kommer till Europa så skulle resorna upphöra. Men det stämmer inte. Långt fler vill ta sig till Europa än vad Europas länder är beredda att ta emot.
Så länge efterfrågan är större än tillgången fortsätter tiotusentals fattiga och krigströtta människor att riskera sina liv för drömmen om en bättre framtid.