– Mamma har varit jätterädd

Kenan Habul

”Jörgen” ville ha 30 000 kronor för att köpa ny bil

helskärm

Den 86-åriga kvinnan trodde att hon hjälpte barnbarnet som fick motorstopp.

I stället blev hon av med klockor och smycken för över 200 000 kronor.

– Hon tycker att det är jättejobbigt, säger 86-åringens dotter.

I november förra året ringde 86-åringens telefon. En man presenterade sig som hennes sonson och ­berättade att han var på väg till Sverige från Ryssland där han bor.

– Det riktiga barnbarnet är fött utomlands och bor i Ryssland. Att de kunde ­veta det. När mamma hörde ­någon tala på bruten svenska­ misstänkte hon ingenting, säger kvinnans dotter till Aftonbladet.

”Allt gick så snabbt”

Några dagar senare fick hon ett samtal igen. Bilen hade fått stopp i Åre, ”barnbarnet” behöver 30 000 kronor akut. Men enligt dottern kunde kvinnan inte ta ut så mycket pengar. Då bad ”sonsonen” i stället om smycken som han skulle pantsätta, berättar 86-åringen i polisförhör.

Hon lämnade över två märkesklockor, Gucci och Cartier, en ring och ett par örhängen.

– Allting gick så snabbt när han kom hem till henne. Han hade en keps ner­dragen. Det var stojigt, hon hör dåligt, säger dottern.

Värdesakerna har ännu inte återfunnits trots att ­familjen har lämnat över ­bilder på dem till polisen.

– Mamma tycker att det här så genant att hon inte vill prata öppet om det, säger dottern.

Det vill ingen av de andra drabbade som Aftonbladet varit i kontakt med heller:

”Hon är så skärrad fort­farande”. ”Mamma vill ­lägga det bakom sig”. ”Hon blir upprörd bara hon läser om fallet i tidningen”.

Rädd för att svara

Christina Rosborg Karlsson känner igen alla reaktioner från sin 92-åriga mor. I början av året ringde en av de nu åtalade männen till henne och utgav sig för att vara barnbarnet Jörgen. Men Jörgen har inte körkort. Därför kunde han inte heller behöva 30 000 kronor till en ny bil. Och det visste mormodern.

I flera månader efter ­bedrägeribesöket var 92-åringen rädd att svara i telefon.

– Det tog ganska lång tid innan jag och min bror fick henne trygg i igen. Hon har verkligen varit ­jätterädd, säger Christina Rosborg Karlsson.