– Jag trodde att det var en leksakspistol

Tore, 23, sprang rakt mot Breivik

helskärm

OSLO. I går besökte Tore Sinding Bekkedal, 23, den bombade regeringsbyggnaden.

Han överlevde massakern på Utøya.

Ett inferno han aldrig kommer att glömma.

Aftonbladet träffade Bekkedal i går när han för första gången besökte den utbombade regeringsbyggnaden.

– Det är märkligt att en person klarar att göra så mycket skada.

Han vandrar långsamt genom kvarteren med krossade fönster och när vi kommer fram till regeringsbyggnaden känner han ilska.

– Som norrman blir jag trotsig och arg. Jag vill få fönstren tillbaka och kontoren i ordning igen. Det här känns mer som ett försök att stoppa Norge som nation, än det på Utøya faktiskt.

Stoppad av vännerna

När skottlossningarna på Utøya började var Tore Sinding Bekkedal på en toalett i kafébyggnaden.

– Jag trodde det var en leksakspistol.

Och eftersom de precis fått höra om ett stort bombattentat i Oslo, tyckte han det var opassande och ville sätta stopp för det.

Han rev upp dörren och sprang rakt mot ljuden av skott. Till sin lycka stoppades han av två vänner.

– Utan dem hade inte jag stått här i dag. Då hade jag sprungit rakt på mördaren.

Gömda i 90 minuter

Vännerna drog med honom mot personaltoaletten.

– I korridoren låg en svårt skadad man. Vi satt inne i personaltoaletten i 90 minuter och när vi kom ut var han död.

Tore skickade ett sms till en vän:

”Det ligger fem lik utanför i korridoren. Jag är i en garderob med två andra. Det skjuts utanför, därför kan jag inte prata.”

När de till slut kunde lämna sitt gömställe möttes de av en fruktansvärd syn.

– I den lilla konferenssalen var det bara en hög med lik och bland dem ett par människor vid medvetande. Det var en stor blodpöl runt kropparna.

När han sedan gick ner mot vattnet blev det ännu värre.

– Jag visste med en gång att det var fler än tio döda, men att det skulle vara så många över sextio var helt overkligt.

Vill åka tillbaka

De överlevande AUF-vännerna i Oslo har träffats varje dag i Folkets hus.

– Vi är tillsammans, pratar, ler och gråter. Och stöttar varandra.

Trots upplevelserna vill Tore och flera vänner tillbaka till ön.

– Vi vill dit så fort som möjligt, bland annat för att minnas de döda.

De har många fina minnen från sommarlägren på ön.

– Och nu är det sista minnet från Utøya att vi springer i panik. Det är inte så det borde vara, säger Tore Sinding Bekkedal.