Klockan 04.12: Första polispatrullen svänger in på gatan
Publicerad 2015-11-04
Aftonbladet var på plats i lägret när avhysningen började
MALMÖ. Innan gryningen inledde polisen vräkningen av migranter i stadsdelen Sorgenfri, Malmö.
Dramatiska scener utspelade sig innan de sista migranterna gav upp och lämnade området.
Sent under tisdagskvällen satt fortfarande ett femtiotal migranter på marken utanför Malmö stadshus. De kräver att politikerna hjälper till med en alternativ boplats. Av barackerna som hyst uppemot 200 personer återstår nu bara bråte.
Vid tre-tiden på natten till tisdagen kom den första uppgiften om rörelse bland tillresta polisstyrkor. Tipsare hade sett hur polisbilar hade börjat rulla ut från ett hotell i Lund. Strax efter klockan tre var Aftonbladet, som första svenska media, på plats i migrantlägret vid Sorgenfri i Malmö. Mellan 50 och 80 migranter befann sig då fortfarande på fastigheten. De flesta satt, stod eller låg runt en eld, mitt inne i lägret. Härjade ansikten med oroliga och trötta blickar skymtade i flammornas sken.
– Jag ber till gud att det inte blir problem när polisen kommer. Jag är så orolig, säger Maria, 60 år gammal och tittar tomt framför sig.
En av aktivisterna i lägret greppar en megafon. När polisen kommer ska man göra passivt motstånd, förklarar hon. Ingången ska blockeras – och när polisen bryter sig in ska alla sitta ned.
– Det känns verkligen inte bra att polisen nu verkar genomföra avhysningen i skydd av mörkret mitt i natten. Tänk dig själv hur det skulle kännas att bli väckt av en polis när man ligger och sover, säger Jonas Bjärby, nätverket för romers rättigheter.
Vid grinden till lägret har ett 20-tal aktivister ställt upp som en mänsklig sköld. Några migranter vandrar av och an längs med det staketet. Långa halsar och oroliga blickar. Kanske är nästa fordon som kommer runt hörnet en polisbil. En svart skåpbil skapar oro. Några tror att det är poliser i den. Men skåpbilen rullar förbi.
Klockan 04.12 svänger den första polispatrullen in på gatan – tätt följd av ytterligare radiobilar.
– Nu kommer dom! Nu kommer dom! När orden landar i luften lämnar migranterna lägerelden. Gamla kvinnor i 60-årsåldern i sjalett och långa kjolar skyndar med sina yngre grannar mot grinden. De fyller på bakom aktivisterna och bildar en mörk massa i öppningen. Schadonk! Den första skjutdörren öppnas. Insatspoliserna kliver ur i lugn takt. Flera har hjälmarna lojt dinglande på armen. Man ställer upp i en halvcirkel utanför lägret.
– Vi vill att det ska gå lugnt till väga. Vi ska bara flytta på er, säger en av dem högt.
Hans ord drunknar i skriket från migranterna.
– No go home! No go home! No go home! ropar de.
En kvinna i 50-årsåldern med en grå sjalett på huvudet greppar hårt om en plastpåse. Ögonen är blanka och efter några sekunder tränger tårar fram.
Polisen beslutar sig för att gå till handling och greppar tag i den första aktivisten. När han släpas bort från ingången börjar migranterna skrika.
– Malmö! Malmö! Malmö! Vart ska vi bo?! Vart ska vi bo?! skanderar migranter.
En efter en dras de främsta aktivisterna loss från människoklumpen. När det främsta ledet har fallit sätter sig människor på marken. Kvinnor och män tätt ihop - i armkrok.
Klockan 05:08 greppar polisen tag i en tongivande aktivist. Ett öronbedövande jämrande blandat med skrik hörs från migranterna.
Metodiskt och målmedvetet drar polisen sedan loss migranter och aktivister och lyfter ut dem från lägret. Några migranter lämnar lägret frivilligt. Någon hanteras bryskt och släpas i marken.
Men strax ändrar polisen taktik – och backar tillbaka.
Nu har alla aktivister och media som anslutit under morgonen förvisats ut från området. Omkring hälften av migranterna är kvar i lägret.
Hundra meter bort bakom ett kravallstaket står deras vänner och familjemedlemmar. De ropar slagord och skakar i gallret så att staketet hoppar.
Först vid niotiden på morgonen ger de sista migranterna upp och går ut från lägret. Då har Malmö stad redan påbörjat rivningen inne på fastigheten.
Kort därefter bildar migranter och aktivister ett demonstrationståg och börjar gå mot centrum. Slutmålet är Malmö stads huvudkontor. Hoppet om en alternativ boplats finns kvar.
Klockan 10:25 är migranterna framme vid stadshuset och inleder en sittdemonstration. Migranter och aktivister sitter och ligger ned tillsammans på gatan. Några har tidningar under sig. Andra ligger på hopvikta kartonger. Samtidigt, några kvarter bort, demolerar en grävmaskin de första skjulen inne i migrantlägret.
– Carina! Carina! Carina!
Migranterna vill att Carina Nilsson (S), ordförande för sociala resursnämnden i Malmö Stad, ska komma ut på trappan.
Men hon syns inte till. Först efter att Aftonbladet ringt upp henne och bett om en intervju kommer hon ut. Hon vänder sig först till de journalister som står uppe på trappan. Därefter går hon ned till demonstranterna. Frågorna haglar. Alla bottnar i en tanke – vart ska alla bo? En man undrar varför Malmö stad gör skillnad på folk och folk – och menar att kommuner som Lund och Kalmar gör mer.
– Jag följer utvecklingen i de andra kommunerna, men jag ser ingen långsiktig hållbar lösning på annat håll. Malmö satsar mer pengar än de kommunerna, säger hon.
Klockan 18.20 återstår inget av lägret som har hyst uppemot 200 migranter på fastigheten Brännaren 16. Kvar utanför stadshuset sitter ett 50-tal migranter. En kvinna i 40-årsåldern ger uttryck för vad majoriteten av dem känner.
– Vi går inte härifrån. Och vart ska vi gå? Vi har ingenstans att ta vägen.