Problemungen blev ett musikaliskt underbarn
Uppdaterad 2017-08-07 | Publicerad 2017-08-04
Det som stannar kvar mest hos mig när jag har lyssnat klart på Jacob Mühlrads sommarprat, är den där sekvensen (som är rätt lång) där han berättar om vilket problembarn han var. Misslyckades i skolan, kunde varken klockan, läsa eller skriva när han var 14 år och var en allmänt jobbig skitunge kan man tänka. Då, någonstans där, får hans pappa för sig att plocka upp och fixa till en gammal keyboard från källaren. Den ställs i Jacobs rum (under vilda protester eftersom Jacob inte tyckte det är coolt att spela keyboard, ville ha en elgitarr istället) I alla fall är det då han börjar spela, och han kommer nog aldrig att sluta spela så länge han lever. För musik är hans liv, religion, hans allt, förstår man när man lyssnar på sommarpratet. Ett musikaliskt underbarn var fött.
Varvar personligt med yrkesmässigt
Och jag tänker, vad hade hänt med honom om hans pappa INTE hade stått på sig med den där keyboarden? Eller om hans mamma inte hade (i princip) tvingat honom att satsa på ett yrke som kompositör trots att han inte kunde läsa noter? Var hade problemungen Jacob Mühlrad varit då?
Jacob Mühlrads sommarprat är bra. Han varvar personliga berättelser med yrkesmässiga. Han berättar sin morfars historia som överlevare i koncentrationslägren, hur han ångrar att han inte pratade med sin morfar om den tiden medan morfadern fortfarande var i livet. Mühlrad berättar om sin egen tro och hur hans förhållande till tron har förändrats. Han berättar om chocken när hans mamma blev allvarligt sjuk.
Det är intressant och spännande att höra hela vägen. Och jag hoppas, hoppas, hoppas att hans mamma hinner vara med på premiären av hans nästa stora verk som han jobbar med nu.