Hoppet dör i Hofors

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-05-13

Här är orten som slår svenskt rekord i ungdomsarbetslöshet

HOFORS. Välkommen till bruksorten som är svensk mästare i ungdomsarbetslöshet – 

Hofors i Gästrikland.

– Det finns inte så mycket hopp. Det är

bara att leva på, säger Kenneth Sahlén, 24.

Nästan hälften av alla arbeten i Hofors är industrijobb, på Ovako Steel eller hos bolagets underleverantörer. När Ovako Steel och Sandvik i pendlingsnära Sandviken skär ner drabbas ungdomarna hårt:

– På kort tid har Ovako och Sandvik varslat 500 anställda under 25 år. I sommar tar inget av företagen in vikarier. Det gör att uppåt tusen ungdomar står

utan jobb, säger Per Engström, ombudsman på IF Metall Västra Gästrikland.

”Har sökt 200 jobb”

Till årsskiftet hade Kenneth Sahlén, 24, jobb som maskinoperatör på Ovako Steel i Hofors:

– Jag älskade det. Jag skulle inte ha något emot att stanna där resten av livet.

– Sedan januari har jag sökt 200 jobb. Jag har varit noga med att behålla dygnsrytmen, att gå ut och gå,

söka jobb, umgås. Men att vara arbetslös är som att klättra på väggarna.

I mars var 11,9 procent av alla unga mellan 18 och 24 år i Hofors arbetslösa, enligt arbetsförmedlingens statistik. Bara värmländska Munkfors har lika höga siffror.

”En del skaffar barn”

Det märks på socialkontoret i Hofors. Första kvartalet i år ökade antalet unga socialbidragstagare med 25 procent jämfört med 2008.

– En del väljer att skaffa barn bara för att de inte har jobb, säger Maria Hellqvist, chef för Individ- och familjeomsorgen.

Sabina Forsberg, 22, har varit arbetslös sedan hon hoppade av gymnasiet för tre år sedan. Nu är hon mammaledig med sonen Albin, 1.

– Det var inte planerat att ha barn, men det känns jättebra.

Hon funderar på att återuppta studierna, men känner inte riktigt för det just nu.

– På ett sätt är det skönt att vara arbetslös, fast långtråkigt. Man går mest runt, runt, säger Sabina.

Få pluggar vidare

Gävleborgs län är ett av de tre län i landet där lägst andel unga går vidare från gymnasiet till högskolan, konstaterar chefen för arbetsförmedlingen i Hofors, Charlotte Humling, och säger:

– Det är viktigt att vi får en attitydförändring till studier bland de unga.

Sedan träffar vi en arbetslös kille med attityd:

– Vad jag gör om fem år? Då jobbar jag förmodligen väldigt mycket, säger Rikard Arnell, 20.

Han är uppvuxen på en bondgård i Västergötland och flyttade till Hofors när han blev kär i Hoforstjejen Pernilla Mähler. De möttes på naturbruksgymnasiet i Forshaga och förlovade sig i höstas.

”Jag älskar att slita”

Trots att Rikard inte hade rätt yrkeserfarenhet lyckades han fixa jobb några månader som industrisanerare i Hofors:

– Jag skrev i ansökan att jag älskar att slita. Och mannen jag fick jobbet av hade en särbo i Forshaga. Det är sånt som avgör.

23-åriga Emma Johansson, som kommit tillbaka från ett jobb som skidlärare i Norge, har gått arbetslös i en månad. Hon har

tidigare jobbat på Ovako Steel och trivdes jättebra med det. Nu säger hon:

– Det går inte att vara kvar här. Jag söker överallt i Sverige och Norge, jag flyttar vart som helst.

21-årige Emil Ferlin, som blev arbetslös i november efter att ha jobbat som snickare i Åre, längtar också bort från Hofors:

– Jag vill jobba i Asien, prova något nytt. Jag är för rastlös för den här byn.

Eller som en av tjänstemännen på arbetsförmedlingen konstaterar om Rikard och Emma, som han känner väl:

– De har drivkraften. Inte alla 20-åringar har det.

## Foto:?Krister Hansson Per-Ola Ohlsson ## Foto:?Lotte Fernvall Joachim Kerpner

Följ ämnen i artikeln