Vårdades på psyket

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2010-04-05

Mordmisstänkta kvinnans mamma: Inte hört av henne

Inlagd på Psykiatrisk klinik Den mordmisstänkta 34-åriga kvinnan var enligt anhöriga inlagd på en psykiatrisk klinik för två år sedan. ”Hon var inlagd på S:t Sigfrids sjukhus i tre månader”, säger en närstående. ”Det var synd om henne. Hon brukade gå omkring och prata osammanhängande”, säger en av kvinnas grannar.

Den anhållna kvinnan har sitt namn på den mördade 41-åringens dörr – men ingen har sett henne i huset.

Enligt anhöriga har hon tidigare vårdats på psykiatrisk klinik:

– Hon har problem med nerverna, säger en närstående.

Här bodde kvinnan Dörren till den mordmisstänkta 34-åriga kvinnans bostad.

Den 34-åriga kvinnan uppges ha mått psykiskt dåligt under en längre tid. För snart två år sedan vårdades hon, enligt flera anhöriga, på psykiatrisk klinik:

– Hon var inlagd på S:t Sigfrids sjukhus i tre månader, säger en släkting.

Namnet står på dörren

Enligt anhöriga ska 34-åringen ha haft ett förhållande med den 41-årige man hon nu misstänks ha mördat. Hennes namn står även på dörren till hans bostad – men ingen som bor i huset har någonsin sett kvinnan.

– Han var alltid ensam, säger en granne.

Kvinnan var sedan många år folkbokförd i en lägenhet i södra delarna av Växjö tillsammans med sin pappa. Enligt uppgift hade de en stark relation och ett gemensamt intresse för musik.

”Älskar sin mamma”

Men när pappan dog förra året började hon må allt sämre.

– Det är hennes mamma som har tittat till henne och försökt vara där och hjälpa henne. Hon älskar sin mamma väldigt mycket, säger en närstående.

Den senaste tiden har mamman, som bor i ett samhälle ett par mil utanför Växjö, dock inte hört av sin dotter.

– Jag har inte pratat med henne på två veckor, säger hon.

De anhöriga var i går mycket oroliga för 34-åringen:

– Jag tycker att hon behöver vård. Hon behöver läggas in och få medicinering, säger en anhörig.

Kände till sjukdomarna

Även grannarna kände till kvinnans sjukdomsbild:

– Det var synd om henne. Hon brukade gå om­kring och prata osammanhängande. Ibland hade hon med sig en barnvagn med en docka i. Den var som ett barn för henne, säger en boende i området.