Bara vita när Romney talar

Uppdaterad 2012-11-04 | Publicerad 2012-11-03

CINCINNATI, OHIO. Timmarna för valmötet promenerar jag runt i downtown och ser nästan bara svarta människor. Cincinnati är en svart stad.

Därför blir kontrasten extra stor när Mitt Romney valtalar.

Bara vita människor vart jag än tittar bland de 30 000 i publiken.

Aftonbladets team: Magnus Wennman och Wolfgang Hansson.

Långa köer ringlar sig till de många säkerhetskontrollerna. Den kylslagna kvällen och att evenemanget är utomhus verkar inte avskräcka folk.

På den upplysta scenen lirar Kid Rock i USA-mönstrad keps för att bokstavligen värma upp publiken.

– Vi har alla kommit av samma anledning, ropar han. Att få Amerika på rätt spår igen.

Sen spelar han en låt om hur det är att resa sig upp när allting ser som mörkast ut.

En gigantisk Romneyflagga vajar majestätiskt från en stor kran. Fanan är många gånger större än den amerikanska flaggan som hänger bakom talarstolen.

På taket på byggnaden mitt emot vaktar Secret service-män med kikare.

Ena halvan existerar inte

Jag går runt bland publiken. Scannar av folkmassor med blicken. Jag ser inte en enda färgad person. Det är som om den ena halvan av USA inte existerar. Är utraderad. Samma sak med latinos. Jag ser inga. Kanske missar jag någon enstaka. Men många är de inte.

Mekanikern Joe Joyce, 45, är inte förvånad. Än mindre känner han sig skyldig.

– De svarta har förstörts med alla bidrag, säger han. Systemet tvingar dem att bli ensamstående föräldrar för att få mer pengar från samhället.

Lågstatusjobb

Jag tänker på Mitt Romneys kommentar om de 47 procenten bidragsberoende amerikanerna som han menar röstar på Obama oavsett.

Det är inte så att publiken som troget står och väntar i kylan är några överklassmänniskor. Snarare tvärtom. De jag pratar med har alla lågstatusjobb.

Jasmine Merwin arbetar på en snabbmatskedja och tjänar minimilönen på åtta dollar i timmen.

Hur överlever du, undrar jag.

– Knappt att jag gör det, svarar hon och måste skrika för att överrösta musiken.

– Jag är glad att jag har ett jobb. Många av mina kompisar är arbetslösa. Jag tar hellre en chans och röstar på Mitt Romney än en president som inte åstadkommit något på fyra år.

För att understryka det håller hon i en skylt som hyllar Romney och hånar Obama.

Kallat in stora kanonerna

Kvällens möte utgör inledningen av Mitt Romneys slutspurt. Han har kallat in alla de stora kanonerna. Bredvid honom på en lång ramp iförda röda eller blå fleecejackor står republikanska senatorer, kongressmän och guvernörer. Under valets sista dagar ska de resa runt över hela landet och kampanjtala för Romney.

Fördelningen mellan kvinnor och män för förvånansvärt jämn. Men inte heller här finns en enda svart person och bara två latinos. I övrigt är det vitt, vitt, vitt.

Av kändisdragplåstren är det förre borgmästaren Rudy Giuliani som står för det tunga artilleriet. Han röst är uppe i falsett när han anklagar Obama för att vara en katastrof som president.

– Den sämsta i vår livstid. Han borde avgå.

Hjälten från terrordåden den 11 september i New York ställer en retorisk fråga.

– Vem ska stoppa Obama.

– Ohio, svarar publiken medveten om sin roll som avgörande swingstat.

John McCain, senatorn som förlorade mot Obama i förra valet, är nästan lika konfrontatorisk.

– Jag lovar er att Romney inte kommer att resa runt i världen om be om ursäkt för USA.

Publiken jublar villigt och viftar med sina avlånga Romney-korvar i plast.

”Romney har lyckats med allt”

Mekanikern Joe Joyce, svänger med en flagga i vardera handen. I ena den amerikanska. I den andra Ohios.

– Romney har lyckats med allt han företagit sig, hävdar Joyce. Han tror på det här landet. Han är en bra person. På fyra år har jag inte fått en löneförhöjning. Istället har priset på mat och bensin skjutit i höjden. Liksom hyran. Amerika måste vakna upp och inse vilket misslyckande Obama är.

Ohio – ingen slump

Att Romney inleder sin slutspurt i Ohio är ingen slump. Ingen republikan har blivit president utan att segra i Ohio. Romney ligger under i opinionsmätningarna med 2-3 procent. Han måste få republikanerna här att göra en sista ansträngning för att övertala grannar och arbetskamrater att gå och rösta.

– Jag litar inte på opinionsmätningar, säger Joe. Jag litar mer på vad jag hör från människorna omkring mig. Jag tror Romney kommer att vinna stort.

När huvudpersonen själv promenerar in på scen tillsammans med hustrun Anne börjar han med en skämtsam hyllning till sin vicepresidentkandidat Paul Ryan som precis introducerat honom.

– Vid sidan av Anne är Paul det bästa val jag gjort.

Romney är klädd i en svart jacka med dragkedjan uppknäppt halvvägs till magen. En presidentkandidat av hans kaliber fryser minsann inte.

– Om jag blir vald till president, inleder Romney innan han förläget avbryter sig och ändar till:

– När jag blir vald till president.

”Jag har en plan”

I motsats till för några dagar sedan är han inte längre rädd för att attackera Obama. Handskarna har åkt av.

– Obama har bara ursäkter att erbjuda. Jag har en plan.

Jacklyn Dunlop står och gråter under talet. Hon är givetvis också vit. Trots att hon är medelålders har hon aldrig röstat tidigare.

– Romney är underbar. I år är första gången jag verkligen känner att jag vill rösta. Det handlar om vilka vi är.

När vi huttrande lämnar valmötet är det enda svarta himlen.