Nobbar industrins förslag: ”Inga planer”
Publicerad 2023-10-06
Regeringspartierna delar bilden att ammunitionstillgången kan avgöra kriget i Ukraina.
Men den lösning industrin efterfrågat finns inte på bordet.
– Vi har inga planer på att upprätta statliga fabriker för ammunitionstillverkning, säger försvarsminister Pål Jonson (M).
Regeringen presenterade på fredagen ett nytt stödpaket till Ukraina, som till största delen innehåller artilleriammunition i 155 millimeters kaliber.
Tillgången på just artillerigranater har pekats ut som potentiellt krigsavgörande.
Men företrädare för ammunitionsindustrin ifrågasätter om EU:s mål att skänka 1 miljon artillerigranater till Ukraina fram till våren är nåbart.
– Jag tror inte att man klarar det. Jag tror inte att den miljonen finns, säger Björn Andersson, affärsutvecklingschef på ammuntionstillverkaren Nammo, i ett reportage från fabriken i Karlskoga.
– Jag tror att det är oundvikligt att Europa får slut på ammunition. Frågan är hur länge det ska vara tomt.
Idag bedömer Nammo att Europas samlade industri producerar 300 000–400 000 granater om året. Ukraina skjuter bort över 2 miljoner om året.
– Jag är helt enig om att vi måste stärka produktionen bland annat av artilleriammunition och skapa bättre för utsättningar för detta, säger försvarsminister Pål Jonson.
Ett sätt han lyfter fram är regeringens beslut att klassa ammunition som ett ”väsentligt säkerhetsintresse”, vilket möjliggör riktade direktupphandlingar.
– Jag ser framför mig att vi kommer att behöva presentera en försvarsindustristrategi framöver som också identifierar olika prioriteringar på det försvarsindustriella området, och vi behöver arbeta på en europeisk grund inom ramen för EU, och jag vet att det finns olika samarbeten inom Nato för att stärka den försvarsindustriella basen.
Frågan är om det kommer att räcka. Den lösning som Nammo förordar, att staten tar ansvar för att bygga ammunitionsfabriker som industrin kan driva, avvisar försvarsministern.
– Sverige gjorde ett vägval 1998, då vi valde att privatisera all vår försvarsindustri. Vi valde att uppmana den att gå ut på exportmarknaden, och vi öppnade också för utlandsägande. Det är i grunden reformer som varit framgångsrika. Sen får man naturligtvis titta från fall till fall, hur man går vidare kring de här frågorna, men vi har inga planer på att upprätta statliga fabriker för ammunitionstillverkning, säger Pål Jonson.
Kommer vi kunna leverera det Ukraina behöver vad gäller artilleriammunition under de kommande åren? Från Sveriges eller EU:s sida?
– Jag tror att vi på europeisk basis behöver jobba mer med de här frågorna, och stärka den försvarsindustriella basen. En stark försvarsindustriell bas är en del av Sveriges samlade försvarsförmåga, säger Pål Jonson.
Inte heller Anna Starbrink, Liberalernas försvarspolitiska talesperson, ser framför sig statligt ägda fabriker.
– Det är för tidigt att svara på det än. Men jag tycker att vi behöver ha en dialog med försvarsindustrin hur vi kan öka på produktionen. Det handlar om att de ska känna, att ökar man med flera produktionslinjer så måste man också veta att det finns en långsiktighet, så att man har möjlighet att investera. Där finns det säkert en del vi kan göra mer från Sveriges sida, säger Anna Starbrink.
Mikael Oskarsson, Kristdemokraternas försvarspolitiska talesperson, vill gärna se en ny ammunitionsfabrik i Sverige, men utan statlig inblandning.
– Det är helt klart så att det viktigt på riktigt att produktionstakten ökar och att nya produktionsmöjligheter öppnar både i Europa, men inte minst i Sverige, säger Mikael Oskarsson (KD).
Siffrorna talar ändå ett tydligt språk.
Det kommer en tid, förmodligen ganska snart, när det varken finns lager eller produktionsförmåga kvar att stötta Ukraina med.
Ett läge som kan bli krigsavgörande.
– Precis den bilden delar nog många. Det hör jag när vi diskuterar med företrädare för andra länder. Bristen på ammunition är den mest kritiska frågan. Där behöver Sverige och andra länder göra vad vi kan för att öka på den. Nu fattar vi det här beslutet idag, och så får vi arbeta vidare för att på olika sätt, tillsammans med industrin, få mer ammunition på plats, säger Anna Starbrink.
