Titanic-utställning i ubåtstragedins skugga

På tisdag öppnar en utställning med föremål från Titanics vrak utanför Stockholm.

Under ytan döljer sig etiska frågor, juridiska tvister med USA:s regering och minnet av en kollega och vän som dog i ubåtsolyckan som fångade världens uppmärksamhet i juni.

Utställningen heter ”Titanic – the artifact exhibition” och öppnar i Täby Centrum på tisdag. Det är en resande utställning, som har visats runt om i världen och senast i Linköping.

Bolaget som ställer ut föremålen och har hämtat upp dem från vrakplatsen på Nordatlantens botten heter, något förvirrande, samma sak som skeppet: RMS Titanic.

För bara några månader sedan förlorade bolaget sin dykarchef, fransmannen Paul-Henri ”PH” Nargeolet, i den uppmärksammade olyckan med företaget Oceangates miniubåt Titan, som imploderade på väg ned till vraket.

– Det är väldigt känsligt för oss. Han var inte bara en kollega för oss, han var en vän, säger Jessica Sanders, chef för RMS Titanic.

Ledande expert dog

Nargeolet beskrevs som ”mister Titanic” och var på väg till sitt 38:e besök till vrakplatsen då ubåten imploderade och hans liv släcktes på en bråkdels sekund. Han var med på resan som gäst, inte som representant för RMS Titanic.

Olyckan har skapat bryderier för RMS Titanic, på flera sätt. Dels har tragedin bestulit dem på världens ledande expert på vrakplatsen, dels har det vänt opinionen mot dykningar vid vad som är en gravplats för mer än 1 500 människor.

Bolaget har gjort åtta expeditioner till Titanic, den senaste 2010, och planerade en nionde nästa år. Bland annat för att hämta radiotelegrafen som sände ut nödsignalen efter det att skeppet slog i isberget. Planerna offentliggjordes två veckor före Oceangate-olyckan.

– Vi tittar på om vi kan hitta en ny pilot, om vi ens borde göra det, eller om vi ska skicka obemannade farkoster, säger Jessica Sanders.

Blandade känslor

Hon har blandade känslor inför bemannade resor till botten.

– Utmaningen är det här: ”PH” trodde på djuphavsdykning, han trodde på att besöka vraket. Han älskade det och hade aldrig tänkt sluta. Det vill man hedra. Samtidigt är jag, känslomässigt, inte han. Säkerheten oroar mig. Frågan är om det är lämpligt.

En annan aspekt är det etiska kring att dra upp föremål från platsen. Ur ett svenskt perspektiv går det att jämföra med de hårda regler som finns kring Estonias vrak i Östersjön.

– Vi tycker att vi hedrar offren genom att visa de här artefakterna, säger Jessica Sanders.

TT: Ni har tagit upp tusentals föremål. Har ni inte tillräckligt?

– Det är en rimlig fråga. Jag frågade ”PH” något liknande när han var i livet: varför fortsätter du åka ned? ”För att jag upptäcker något nytt varje gång”, svarade han. För oss är det samma sak.

USA:s regering vill stoppa

Samtidigt pågår en rättsprocess som kan ändra allt. Titanics vrak vilar i internationellt vatten på 3 800 meters djup, men RMS Titanic är i dagsläget det enda bolag som har bärgningsrätt. USA:s regering vill ändra på det och med hänvisning till en relativt ny lag, från 2017, har man utmanat RMS Titanics ensamrätt. Delvis med hänvisning till att det rör sig om en gravplats.

Går regeringen vinnande ur den tvisten behöver dykande företag söka tillåtelse för att besöka vraket. Jessica Sanders tror den rättsprocessen kommer pågå en lång tid.

– Vi tycker att vi gör mer för att bevara minnet av vraket och passagerarna genom att hämta upp artefakterna och dela de här berättelserna. Det levandegör det som går att läsa i bokform, se på film och som vilar på havsbotten, säger Sanders.