För Maria och sonen Arvid, 8, kan corona vara en dödsdom

Av: Jonas Sylvén Möller

Publicerad:
Uppdaterad:
Arvid Limberg och Maria Limberg känner sig trygga på Ronald McDonald Hus.
Foto: Lotta Sterning
Arvid Limberg och Maria Limberg känner sig trygga på Ronald McDonald Hus.

Mamma Maria har hjärntumör och sonen Arvid, 8, ovanliga VACTERL-syndrom.

För dem är coronaviruset livsfarligt.

– Jag gråter mycket när ingen ser, säger Maria Limberg.

En tidningsrubrik från i mitten av mars lyder: ”99 procent av de som dog hade andra sjukdomar”.

Mamma Maria Limberg har slutat följa nyhetsrapporteringen om coronavirusets framfart. Det är för jobbigt att ta in.

Hon och sonen Arvid Limberg, 8, bär båda på svåra sjukdomar. De är så mycket riskgrupp för smittan det går att bli.

– Jag vill inte tro att det är sant, säger hon.

Inga besök under coronapandemin

Just nu bor Maria på Ronald McDonald-huset i Uppsala. Hon känner till stället väl eftersom hon har varit där med sonen Arvid hundratals gånger genom åren.

När hon själv blev svårt sjuk i november förra året gjorde huset ett undantag och lät henne bo där trots att hon är vuxen.

Egentligen är boendet till för svårt sjuka barn som behandlas på Akademiska sjukhuset, som bara ligger tvärs över gatan.

– Det känns tryggt att bo här under coronapandemin. Personalen är strikta med reglerna. De spritar allting och inga anhöriga får komma på besök. Vid minsta lilla förkylning måste personalen stanna hemma.

Fri passage rätt ner i lungorna

Sonen föddes med det som heter VACTERL-syndrom. Det innebär bland annat att han har flera inre missbildningar. Han måste även ha ett rör i halsen, som kallas för track, för att kunna andas.

– Hans luftstrupe är så mjuk att den kan ramla ihop. Han är opererad över 25 gånger för missbildningarna. Minst en gång i månaden måste han besöka sjukhuset för att byta track.

Arvids immunförsvar är svagt. Han var redan före coronaviruset tvungen att vara försiktig för att inte dra på sig någon smitta. En vanlig förkylning kan innebära att han behöver läggas in på sjukhus för att få hjälp med andningen.

– Det är fri passage rätt ner i hans lungor kan man säga, säger Maria.

Foto: Fredrik Persson /TT
På Akademiska sjukhuset i Uppsala behandlas Arvid Limberg.

Arvids andra hem

Familjen bor i Dalarna, men Arvid har alltid blivit behandlad på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Sedan 2014, när Ronald McDonald öppnade, har han och Maria bott där i samband med sjukhusvistelserna.

Någonting som Arvid älskar.

Om jag inte får bo på Ronald så åker inte jag till sjukhuset”, brukar han säga, berättar Maria.

– Det är hans andra hem. Han är uppvuxen lika mycket där som i vår bostad. Personalen är fantastisk, säger hon.

Maria fick hjärntumör

I november förra året kom nästa smäll för familjen Limberg. Då hade Maria haft ont i huvudet i ett år. Hon avfärdade smärtan med att det nog var alla år med oro över sonen som slutligen tog ut sin rätt.

En första läkare trodde att det var fråga om magsår och skickade hem henne. Men efter att ha spytt åkte Maria in till sjukhuset akut.

Där blev hon magnetröntgad.

– Då hittade läkarna en stor tumör i huvudet på mig, säger hon.

Kort senare låg Maria på operationsbordet på Akademiska sjukhuset. För läkarna tog det 14 timmar att få bort 96 procent av tumören.

I dag håller hon på att stråla bort resten.

– Nu är jag på väg tillbaka. Jag har 13 gånger kvar av strålningen. Den 15 maj får jag åka hem, säger hon.

Aktiviteterna för barnen är borta

Men innan hon lämnar Ronald McDonald Hus hinner Arvid komma dit en gång till. Han ska på rutinkontroll och bland annat byta röret i halsen.

– Han tycker att det är konstigt att han och jag är i riskzonen för corona. Arvid gillar inte att det är så strikt här, säger hon.

I vanliga fall finns många aktiviteter i huset. Till exempel clown- och djurbesök, middagar och eftermiddagsfika. Men nu är detta indraget för att huset ska kunna hålla avståndet mellan familjerna.

– Allt är borta utom pysslet på måndagar. Då är man få i rummet och så lägger Rita, en av medarbetarna, fram pysslet som hon planerat.

Gråter när ingen ser

Maria ser trots allt ljust på framtiden. Hon är stark och levnadsglad. Men ibland när det blir tyst omkring henne på sjukhemmets rum känns det tufft.

– Jag gråter mycket när ingen ser. Jag kan ligga vaken i timmar om nätterna och fundera på barnen.

Hon tycker att det verkar som att många tar lätt på coronaviruset. Själv känner hon stor oro. Både för egen och Arvids del.

– Har man överlevt en hjärnoperation vill man inte dö i corona, säger Maria Limberg.

10 HJÄLTAR SOM HJÄLPER I CORONAKRISEN


PODD Corona stänger gränsen - familjer tvingas isär

På ena sidan Haparanda och Sverige, på andra sidan Torneå och Finland. Tvillingstäderna sitter ihop trots att landsgränsen går mitt i städerna. Men i coronatider har Sverige och Finland olika förhållningssätt och nu sitter dubbla kravallstaket uppe för att hålla isär invånarna i städerna. Hur funkar det i en stad som delas av en riksgräns och vad betyder det för invånarna?

 
Lyssna:  iPhone  Acast  Spotify
 
Eller ⬇️ Klicka på PLAY-knappen

Publicerad:

LÄS VIDARE