Har Europas säkerhetstjänster verkligen koll på jihadisterna?
Att hjärnan bakom Parisdåden är död kan kännas lugnande men ställer två väldigt obehagliga frågor.
Hur kunde Abdelhamid Abaaoud vara i Paris när myndigheterna trodde att han befann sig i Syrien?
Har Europas underättelsetjänster så bra koll på potentiella terrorister som de påstår?
Hittills har Europas säkerhetstjänster hävdat att de haft kontroll på islamistiska extremister som reser till Syrien för att slåss på Islamska statens, IS, sida.
Utrustade med sina europeiska pass har jihadisterna rest till Turkiet, tagit sig över till Syrien och sedan återvänt via flyg till sina hemländer. De har då kunnat övervakas eller till och med som svenska Säpo gör, intervjuats efter hemkomsten för att fastställa om de kan tänkas utföra terrordåd.
Nu visar terrordåden i Paris att ett antal jihadister kunnat återvända till Europa utan att hemländernas myndigheter haft koll.
Förmodligen har de återvänt med hjälp av falska pass. IS har dessutom kommit över teknisk utrustning från Assadregimen för att tillverka äkta syriska pass. Fast med falska identiteter.
Abaaoud är inte den ende.
Reseförbud
New York Times rapporterar att Samy Amimour, en 28-årig busschaufför som identifierats som en av dem som sköt ihjäl människor inte på Bataclan-teatern i Paris, fick sitt pass konfiskerat och belades med reseförbud 2012 efter att ha blivit misstänkt för terrorbrott.
Ändå lyckades han obemärkt resa till Syrien och ta sig tillbaka till Frankrike.
Abdelhamid Abaaoud, belgisk medborgare, tros ha resa till Syrien 2014 och sedan ha återvänt minst två gånger till Europa utan att belgiska och franska myndigheter vetat om det.
Uppgifter har tidigare förekommit att IS uppmanat sina anhängare att raka av sig skägget när de återvänder till Europa för att undvika att bli identifierade.
Europas säkerhetstjänster har de senaste åren pekat ut hemvändarna som den farligaste gruppen av potentiella terrorister. Många av dem har fått stridsvana i Syrien och träning i olika terrortekniker.
Säkerhetsrisk
En slutsats som bekräftas av att det verkar som åtminstone sex av terroristerna som slog till i Paris var EU-medborgare som varit i Syrien.
Om det nu visar sig att samma säkerhetstjänster inte alls har koll på när dessa personer återvänder så är det oerhört allvarligt. En sådan kunskapslucka innebär en stor säkerhetsrisk.
Att säkerhetstjänsterna missar kan också bero på att det är så många europeiska jihadister som reser till Syrien för att bli IS-krigare. Att hålla koll på alla är oerhörd resurskrävande.
För att övervaka en enda individ dygnet runt går det åt minst 15-20 poliser. Då kan man ändå inte följa dennes kommunikation på appar som whatsapp och imessage.
Fram till nu har minst 4 000 personer åkt från Europa. Bara från Frankrike har minst 1 200 rest. Från Belgien 500 vilket gör landet till det som per capita sänder flest jihadister till Syrien. Sverige ligger också högt med sina 300.
Vid sidan av dessa finns det ett stort antal anhängare av jihadism som inte rest för att strida men som ändå kan vara farliga.
Ändrad strategi
Om IS-anhängare numera oupptäckta kan ta sig in och ut ur Europa visar det på en ökad grad av sofistikation och professionalism som kan komma sig av att IS verkar ha ändrat strategi och nu centralt planerar terrordåd mot omvärlden.
På kort tid har man slagit till mot Egypten, Ryssland, Frankrike och Libanon.
Om det är så innebär det att Europas säkerhetstjänster också måste ändra strategi.
Nästan alla individer som deltar i terrordåd är tidigare kända av säkerhetspolisen. De är småbrottslingar eller har stämplats som säkerhetsrisker. Säkerhetspolisen vet att de är farliga men kan ändå inte förhindra terrordåden.
Helt enkelt därför att det är svårt att ur de många tusen potentiella terroristerna övervaka just de som utgör det största hotet vid varje given tidpunkt.
Bröderna Kouachi som utförde dådet mot satirtidningen Charlie Hebdo i januari var båda kända anhängare av militant islam och övervakades under en period. Men eftersom de var inaktiva så avbröts övervakningen. Då slog de till.
Det säger lite om de enorma utmaningar västvärldens samhällen står inför.