Därför valde syriska familjen bort Europa

Victor Stenquist

Rio de Janeiro Familjen Nachawati ansåg sig ha två val:

En livsfarlig resa mot ett välkomnande Europa eller en långflygning till Brasilien där de från första sekund fick klara sig själva.

De valde det senare – och har i sitt nya hemland gett ansikten till flyktingkrisen på andra sidan Atlanten.

Fatima Bernardes är en av Brasiliens mest populära tv-personligheter. Programmet Encontro på rikstäckande Rede Globo ses av miljontals varje dag.

I mars förra året fick familjen Nachawati äran att gästa programmet. De intervjuades om sin flykt från Syrien, bjöd på traditionell syrisk mat och fick berätta om livet i sitt nya land.

Vi möter dem i en mindre glamorös miljö.

På trottoaren utanför kyrkan med tungvrickarnamnet Paróquia São João Batista da Lagoa står deras båda matvagnar.

Där säljer de till nyfikna brasilianare exotisk mat som falafel, hummus och aubergineröran baba ganouj. Nära nog husmanskost i Sverige, men inte på gatan i området Botafoga, ett par kilometer från mer välkända Copacabana.

Med jämna mellanrum erbjuds förbipasserande en halv provsmaksfalafel, och nickar gillande mot Mohammed Nachawati, 23, som skött friterandet.

Lämnade armén

De två senaste åren i hans liv har varit omvälvande.

För 1,5 år sedan flydde han till Brasilien, efter att ha lämnat den syriska armén, där han stridit sedan 2011.

Att bli soldat var inget val, han var tvingad.

Stationerad i Homs såg han sin beskärda del av strider och våld. En dag utsattes han själv för en granatattack när de spanade efter flygplan. Någon med ett granatgevär hade sett gruppen och träffat sånär rätt.

Mohammed visar sina stora ärr på armar och ben efter splitterskadorna han fick.

– Jag fick vara två månader på sjukhus. Efter två månader tyckte de att jag var frisk nog att fortsätta. Efter två månader så sköts jag igen, säger han.

På överarmen och högerbenet har han kvar minnena efter de två kulor som passerat hans kropp.

– Då fick det vara nog. Jag kunde inte vara kvar i armén längre. I samma ögonblick bestämde sig pappa för att de skulle lämna landet.

Flydde i tunnlar

Via Qamishli i nordöstra Syrien kunde han via tunnlar fly till Turkiet.

Sedan tidigare hade övriga familjen insett att livet i hemstaden Damaskus inte var en framtid de önskade.

Bomber hade tvingat dem att lämna sitt hem för att flytta in hos en faster, och när det var dags för nästa yngsta sonen, då 19-åriga Ebraheem, att ansluta till armén hade de tidigare nämnda val.

Mohammed förklarar:

– Antingen kan man försöka ta sig till Europa, men det är en livsfarlig resa. Men när man kommer fram så blir man väl omhändertagen. Man får någonstans att bo, man kan få lära sig språket och ekonomisk hjälp.

I Brasilien är förutsättningarna annorlunda:

– Du får klara dig själv från sekunden du landar. Mina två bröder sov på flygplatsen i Sao Paolo i sex dagar när de först kom. När du väl är här så bryr sig myndigheterna inte om dig.

Bröderna Ebraheem, 21, och Armin, 25, kom först. Föräldrarna Mohammed Armin och Hanna hade sålt både bil och restaurang för att ordna pass åt sönerna. De flydde till Libanon och därifrån åkte först sönerna, sedan föräldrarna och yngste sonen Youness, 6.

Att som flykting komma till Brasilien handlar mycket om att ha råd med flygbiljetten. I förhållande till Europa är det få som tar sig den långa vägen.

Fick låna hus

I mars i år hade Brasilien 8 474 tillfälliga uppehållstillstånd för syrier, varav 2 250 då beviljats asyl. Och landet planerar att låta fler komma de närmsta åren.

Då myndigheterna inte erbjuder samma möjligheter som i exempelvis Sverige eller Tyskland får man förlita sig på andra människors goda vilja.

En vän till familjen Nachawati lånade ut sitt hus, men behövde det tillbaka och de bor numera i ett flyktingboende som styrs av kyrkan, precis där de säljer sin mat.

De är inte de enda muslimerna i den katolska kyrkans boende som välkomnats av prästen ”fader Alex”.

– När du väl kommer till Brasilien är du välkommen. Ingen bryr sig om du är muslim. Det enda de bryr sig om är hur du är som person. Är du en bra människa så behandlas du bra, säger Mohammed.

Men för hans del spelade brasilianska myndigheter en avgörande roll. Efter flykten från armén till Turkiet fick familjen i Brasilien ansöka om att han skulle få ansluta, vilket han enligt brasiliansk lag har rätt till. Mycket riktigt skickades pass och visum till honom och ett halvår efter de andra kommit anslöt han.

Falafel-succé

Hela familjen arbetar nu med de två matvagnarna och erbjuder även catering. Falafel har visat sig vara en succé för hungriga brasilianer.

Att de är muslimer bryr sig ingen om. Från vänner som flytt åt andra håll låter det annorlunda.

– En kompis i Frankrike berättade att de gått på gatan när någon kom och slet av hans mammas burka, säger Mohammed.

Tiden som soldat i den syriska armén vill han inte gärna prata om.

I familjen pratar de inte alls särskilt mycket om konflikten i hemlandet.

Den annars väldigt skojfriske äldste brodern Armin blir för en stund helt allvarlig:

– Det finns ingenting att diskutera egentligen. Alla problem kan härledas till en källa: presidenten.

al-Assad alltså?

– Ja, han ligger bakom nästan allt som är dåligt med vad som händer i Syrien.

I stället blickar familjen framåt. På två år alla fyra barnen lärt sig flytande portugisiska. De hoppas snart ha kunnat tjäna ihop nog med pengar för ett eget hem, men det tar tid.

Om folk fortsätter upptäcka den syriska maten ska det gå, även om kundkretsen krympt under OS. Många ur lokalbefolkningen i Rio har tillfälligt flytt staden.

De vet inte vad de missar, falafeln är nämligen den godaste Aftonbladets utsända någonsin ätit.