Paulina Johansson: ”Jag blev helt paralyserad av skräck”

Publicerad 2017-11-27

Rörmokaren Paulina Johansson, 24, är en av 4 627 kvinnor i byggbranschen som har skrivit under uppropet med anledning av #metoo.

Hon har själv en tung berättelse i bagaget som hon delar med sig av för att äntligen kunna belysa hur utsatt hennes bransch är.

– Min kollega lade sig plötsligt över mig. Jag blev helt paralyserad av skräck.

Rörmokaren Paulina Johansson, 24, är en av 4 627 kvinnliga byggarbetare som har skrivit under uppropet med anledning av #metoo.

För fem år sedan hade Paulina Johansson precis tagit studenten och var redo att ge sig ut i arbetslivet.

– Men jag hade jättesvårt att hitta en lärlingsplats. Jag blev ständigt ifrågasatt som kvinna där jag sökte jobb. Men till slut lyckades jag, berättar Paulina Johansson.

Hon började arbeta och trivdes till en början bra. Men efter ett par månader fick hon byta handledare. Den nya handledaren var en kille i 30-årsåldern.

– En dag skulle vi ut till en skola och byta avlopp i en krypgrund. Vi satt under huset och allt var som vanligt, han berättade i vilka mått jag skulle kapa rören och så. Men plötsligt kastar han sig över mig och trycker ned mig på marken.

”Började ta på min kropp”

Paulina trodde till en början att hennes kollega försökte skämta. Men ganska snabbt förstod hon att det var allvar.

– Han började ta på min kropp både utanpå och innanför kläderna. Jag ville protestera och skrika men jag blev helt paralyserad av skräck. Jag kunde inte göra något, jag bara låg där.

Övergreppet skedde under byggnaden. Plötsligt hör Paulina hur det rör sig en figur ovanför huvudet på dem. Det var någon annan som befann sig på byggarbetsplatsen.

– Killen märkte också det och tänkte väl att det skulle se väldigt illa om jag på något sätt skulle börja göra motstånd, säger Paulina Johansson.

Så handledaren kröp bort från Paulina och satte sig och bara stirrade på henne.

– Jag reste mig upp och gick iväg och satte mig i bilen.

Paulina insåg att det enda hon nu kunde göra var att vänta på att arbetsdagen skulle ta slut så att de kunde åka tillbaka till kontoret.

– Så jag satt bara i bilen och väntade i flera timmar.

Rädd att stöta ihop med mannen

Väl tillbaka på arbetsplatsen pratade Paulina med sin chef.

– Men jag skämdes jättemycket och tyckte att det var alldeles för jobbigt att berätta om det som hänt. Så jag sade bara att jag aldrig mer ville jobba med den här mannen. Min chef sa bara okej och ställde inga följdfrågor, säger Paulina Johansson.

Hon jobbade kvar på arbetsplatsen i flera år.

– Jag deltog inte i några personalaktiviteter under den tiden, för att jag var så rädd att stöta ihop med den här mannen. Och jag berättade inte om händelsen för någon på flera år, för att jag kände sådan skam och tyckte att det var så jobbigt att prata om, säger Paulina Johansson.

Ville att Paulina skulle vara ”lunchunderhållning”

Förutom handledarens övergrepp berättar Paulina om kunder som fällt sexistiska kommentarer när hon har varit där på jobb.

– Jag hade också en kollega förra året som under rasten inför alla plötsligt tyckte att jag skulle vara ”lunchunderhållning” och sa att han hade tagit ut sedlar, berättar Paulina.

Hon hoppas att byggnadskvinnornas upprop ska leda till att byggbranschen utvecklas och att ljuset sätts på de strukturella problem som branschen lider av.

– Jag märker en viss förändring redan, sedan jag själv började i branschen för fem år sedan. Den här typen av samtalsämnen börjar dyka upp på arbetsplatser och man börjar förstå vikten och allvaret i det. Men vi har ju väldigt lång väg kvar att gå, säger Paulina.

Över 4 627 kvinnor inom byggbranschen har undertecknat uppropet #sistaspikenikistan.

– Det var som en befrielse och en lättnad att äntligen kunna prata om vad som hade hänt mig. Samtidigt som det känns väldigt jobbigt att berätta och läsa om vad de andra kvinnorna har blivit utsatta för.

Facket: ”Frågan är på dagordningen för att stanna”

Johan Lindholm är fackförbundet Byggnads förbundsordförande. Han reagerar mycket starkt på de vittnesmål som kommit fram under uppropet.

– Det är förfärligt och helt oacceptabelt att så många i branschen har blivit utsatta för sexuella trakasserier och olika former av sexism. Som fackförbund vill vi ju att alla ska känna sig trygga och må bra på sin arbetsplats, säger Johan Lindholm.

Han säger också att facket har vetat om de strukturella problemen under en längre tid.

– Många kvinnor lämnar branschen på grund av arbetsklimatet, inte för att det var tungt eller något fysiskt i arbetsmiljön. Sedan vår kongress 2014 har vi på allvar tagit tag i det faktum att branschen måste bli bättre och mer jämställd.

Kampanjen ”Stoppa machokulturen” startades och innefattar utbildningar och annonseringar.

– Min förhoppning är att det nu blir lättare att driva de här frågorna överallt. En sak är säker, frågan är uppe på Byggnads dagordning för att stanna. Vi kommer inte att ge upp vårt arbete med att få bort machokulturen och alla former av diskriminering och trakasserier förens det är klart, säger Johan Lindholm.