Flyktingkrisen avgörande för tyngd Merkel
Man brukar säga att en amerikansk president åldras betydligt mer än de åtta åren i Vita huset.
Samma måttstock kan numera tillämpas på en tysk förbundskansler. Blixtbesöket i Stockholm visade upp en allvarstyngd och sliten Angela Merkel.
Hon har ett och annat att ta itu med.
Merkel är inne på sitt tolfte år på posten. Hennes tid har kantats av ständiga kriser. Från finanskrisen 2008 till Greklandskrisen som pågått sedan 2010 och nu en explosiv cocktail av flyktingkris, brexit och en oberäknelig president i USA.
Kanske inte så konstigt att påsarna under ögonen börjar djupna på den 62-årige kanslern som ändå tänker ställa upp för en fjärde kanslerperiod i höstens val.
Barack Obama satt i bara åtta år men blev ändå rejält gråhårig.
Jag har följt Merkel under flera valrörelser och på diverse toppmöten. Hon vinner knappast några tävlingar i karismatisk utstrålning. På pressträffen visade hon upp ett leende som nådde hela vägen till ögonen först alldeles i slutet när en gemensam bild skulle tas med statsminister Löfven.
Osynligt ok
Annars såg hon mest tyngd ut av det osynliga ok som ligger på hennes axlar i form av att vara Europas numera obestridliga ledare. Hon förväntas komma med lösningar och öppna plånboken men helst utan att Tysklands ledarroll blir alltför uppenbar och frammanar bilden av ett alltför mäktigt Tyskland.
Brexit och Trump i alla ära men av alla kriser Merkel har att ta itu med är frågan om en gemensam asylpolitik för EU förmodligen den allra viktigaste och den mest avgörande. Lyckas inte EU enas i den frågan är risken för ett sönderfall stor.
Dessutom ökar hennes chanser att bli omvald om hon inför hemmapubliken kan visa att flyktingarnas fördelas över hela kontinenten.
I ingen annan fråga står medlemsländerna så långt ifrån varandra. Sverige och Tyskland tillhör dem som kräver att flyktingarna fördelas solidariskt över Europa. Ett antal länder från framförallt det forna Östeuropa vill inte ta emot några flyktingar alls.
Använt piskan
Merkel har med piskan försökt tvinga dem men resultatet har varit magert.
Även om den okontrollerade flyktingströmmen avtagit kraftigt jämfört med situationen under hösten 2015 så kom det under 2016 ändå 365 000 människor över Medelhavet. Majoriteten via den farliga rutten från Libyen. 5 000 drunknade innan de kom fram.
Italien har tagit emot den absoluta merparten. Få andra länder har tagit ett solidariskt ansvar.
Därför går EU:s nya flyktingpolitik ut på att stoppa de asylsökande från att göra resan.
På pressträffen sa Merkel att hon hoppas att EU ska få till ett avtal med Libyen och andra länder i Nordafrika liknande det som man förhandlat fram med Turkiet. Ett avtal som innebär att länderna mot ekonomisk ersättning förbinder sig att stoppa flyktingarna att ta sig till Europa.
Unionen hotas
Men hon är medveten om hur svårt det blir. Libyen befinner sig i ett politiskt kaos med flera konkurrerande regeringar som styr olika delar av landet understödda av väpnade miliser. Även om det blir ett avtal är det långtifrån säkert att det i praktiken får stopp på de farliga båtresorna.
I frågan om brexit har de 27 EU-länderna ett gemensamt intresse av att få till ett avtal som behåller Storbritannien som handelspartner och försvarsklippa utan att ge britterna fördelar som kan få andra EU-länder att också fundera på att dra sig ur.
Där finns en sammanhållning mitt i splittringen.
Men om flyktingar fortsätter anlända i stora skaror utan att man enats om en gemensam asylpolitik så hotas unionen i sina grundvalar.
Då räcker kanske inte ens Merkel till.