Terrordåd kan hjälpa Erdogan till mer makt
Turkiets president Tayyip Erodgan har händerna mer än fulla.
Terrordåden avlöser varandra. Ett antal andra konflikter hotar att underminera hans maktställning.
Samtidigt som han använder dem till att försöka kapa åt sig ännu mer makt.
Det är svårt att dra några solklara slutsatser av helgens blodiga terrordåd med 39 döda och över 150 skadade, utanför en fotbollsstadion i Istanbul.
De kurdiska frihetsfalkarna, TAK, som tagit på sig de två dåden är en sluten, hemlighetsfull organisation som det är svårt att tvärtsäkert uttala sig om. De flesta verkar vara av åsikten att det är en utbrytarorganisation ur den terrorstämplade gruppen PKK som slåss för ett självständigt Kurdistan.
Att PKK hävdar att man inte har något med gruppen att göra behöver inte nödvändigtvis tas på allvar. Det skulle kunna vara bekvämt för PKK att ha en sidoorganisation vars dåd man vid behov kan förneka.
Men det går inte heller att utesluta att TAK är en skapelse av Turkiets nationalistiska krafter som genom terrordåd vill piska upp en fientlig stämning gentemot kurderna och öka acceptansen för allt tuffare motåtgärder.
Dimridåer
Som så ofta i Turkiet numera så gör fler lager av dimridåer det väldigt svårt att få grepp om sanningen.
För Erdogan är effekterna av terrorvågen dubbel. Den bidrar till att skapa den känsla av otrygghet och kris som gör det lättare för honom att få igenom de grundlagsförändringar han behöver för att göra presidentposten mer allsmäktig.
Men samtidigt går det inte att komma ifrån att samma känsla av kris även riskerar att underminera hans ställning. Terrorn ger bilden av en regim som inte har kontroll över situationen i sitt eget land.
Erdogan har onekligen en hel del att stå i. Han fortsätter utrensningarna efter kuppförsöket i somras. Över 100 000 statligt anställda har sparkats från sina jobb och över 30 000 gripits och åtalats för att ha deltagit i kuppen eller för samröre med den islamistiska Gülenrörelsen som Erdogan hävdar låg bakom kuppförsöket.
Bombar städer
Presidenten verkar tack vare kuppen ha fått med sig nationalistpartiet MHP på att stödja en starkare presidentmakt. Redan har kuppen lett till kraftiga inskränkningar på press- och yttrandefriheten.
Samtidigt trappas kriget mot PKK, som Erdogan återupptog sommaren 2015, upp. I vissa delar av sydöstra Turkiet råder ett krigsliknande tillstånd där armén bombar byar och städer och kurderna gör väpnat motstånd. Det är en situation som mycket väl skulle kunna utvecklas mot ett inbördeskrig.
Turkiet blir allt djupare inblandat i inbördeskriget i Syrien. Erdogan hävdar att man försvarar turkiskättad befolkning i norra Syrien men i verkligheten handlar det mer om att motverka kurderna framgångar och deras dröm att grunda en egen stat. För Turkiet är kurderna ett större hot än IS.
Vilket inte hindrar att även IS genomfört ett antal terrordåd i Natolandet Turkiet.
Mot avgrunden
I Turkiet tycker många att Europa och USA inte har tillräcklig förståelse för att det krävs extraordinära åtgärder efter kuppförsöket. Turkiet vill ha stöd från EU medan omvärlden med allt större bävan ser hur presidenten styr sitt land mot en totalitär avgrund. Man litar helt enkelt inte på Erdogan.
Därför känns ett turkiskt EU-medlemskap som alltmer orealistiskt även om en förhandlingsprocess pågår och att Europa behöver Turkiet hjälp för att stoppa inströmningen av flyktingar.
Avgörande för Turkiets framtid blir hur väl den alltmer maktfullkomlige Erdogan lyckas jonglera alla bollar. Tappar han kontrollen finns risk för kaos och inbördeskrig.