Han kom hem – och lurade alla

Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-12-15

”de är rädda” I lägenheten i Tranås där Taimours familj bor har persiennerna varit neddragna sedan i söndags. ”De säger att de är rädda. De vågar inte gå ut och titta andra människor i ögonen”, säger en vän.

Han kom till Sverige och betedde sig precis som vanligt.

Tre veckor senare sprängde Taimour Abdulwahab sig själv mitt i centrala Stockholm.

– Hans familj vågar inte gå ut och titta andra människor i ögonen, säger en vän.

Sveriges första självmordsbombare, 28-årige Taimour Abdulwahab, förde alla i sin omgivning bakom ljuset.

Fredagen 19 november anlände han till sin hemstad Tranås där han umgicks med familj och vänner.

Han tog med sig en vän till Vadstena och köpte en vit Audi.

– Jag förstod inte varför han skulle köpa en bil eftersom han skulle resa tillbaka hem till Luton igen. Det verkade så dumt att ha en bil parkerad här i Sverige, det kostar ju bara massa pengar, säger en nära vän till familjen.

Döpte sonen till Osama

Svaret kom lördagen 11 december då Taimour sprängde bilen vid korsningen Drottninggatan-Olof Palmes gata i Stockholm.

2001 flyttade Taimour till Luton där han studerade, gifte sig och skaffade barn. För fyra år sedan började varningsklockorna ringa. Hans intresse för religion började gå överstyr. Efter en tid lugnade han ner sig, men de radikala, religiösa åsikterna kom tillbaka.

I somras föddes hans tredje barn, en son som fick namnet Osama.

– Varför? Ja, vad tror du? Jag kunde inte förstå varför han gav sin son det namnet, men jag ville inte säga någonting.

Vågar inte gå ut

Familjen började nu ana oråd.

– De har varit oroliga för honom under den senaste tiden. Han blev ju så förändrad. Men att det skulle sluta så här ... Det trodde ingen, säger en annan vän.

– Familjen är ledsen och chockad och förstår ingenting.

I lägenheten i Tranås där Taimours familj bor, har persiennerna varit neddragna sedan i söndags.

Sedan en nazistisk organisation satt upp klistermärken i deras port har familjen haft polisskydd, men vill själva bo kvar hemma.

– De säger att de är rädda. De vågar inte gå ut och titta andra människor i ögonen.