Dramatiken i bilder

Oisín Cantwell

Det har gått tio år sedan Anna Lindh mördades.

Mordutredningen blev en av de största någonsin i Sverige: 500 poliser, närmare 7 000 tips.

Aftonbladets Oisín Cantwell minns de dramatiska dagarna.

Klockan bör ha varit runt halv fem på eftermiddagen då min vän Jonas ringde och berättade att han stod utanför NK och att en kvinna just hade burits ut på bår.

Jag ringde nyhetschefen och berättade. ”Det är Anna Lindh”, skrek hon och slängde på luren.

Det var ovanligt mycket folk på redaktionen då jag kom in. Enligt de första rapporterna var utrikesministern endast skadad i ­armen.

I takt med att timmarna gick utan att Karolinska sjukhuset släppte en bulletin om Lindhs tillstånd började vi förstå att hennes tillstånd var allvarligt. Jag minns att vi någon gång efter midnatt fick ett underhandsbesked från Rosenbad: Anna Lindh svävar mellan liv och död.

Klockan tre på morgonen kall­ade läkarna till presskonferens. De läste upp en kommuniké. ”Tillståndet är kritiskt, men stabilt”.

Vid niotiden på morgonen den 11 september, detta fruktansvärda datum, ­kallade Göran Persson till presskonferens. Han var blek och irriterad på fotograferna. De stora redaktionerna visste vid det här laget att Lindhs liv inte hade gått att rädda, men respekterade regeringens vädjan att låta statsministern ge nationen det fruktansvärda beskedet. Perssons röst brast flera gånger ­under konferensen.

Människor sökte sig till NK för att lägga blommor, för att ta farväl av en populär, av många älskad, politiker. Folk stod med sänkta huvuden, de pratade knappt, vad fanns att säga? Först Olof Palme. Nu Anna Lindh. Hur kan sådant ske i ett fredligt land som inte plågades av de stora motsättningar som förgör länder i andra delar av världen? Våra tankar gick även till maken och de två sönerna.

Det visade sig snart att en av NK:s övervakningskameror hade bilder som passade in på vittnens signalement: en yngre man, klädd i keps, grå munkjacka och gröna militärbyxor. Ett av polis­ens spår gällde en ung man vid namn Mijailo Mijailovic från Tullinge.

Gärningsmannen hade slängt sin keps och kniven under sin flykt från NK. På kniven hittade polisen senare det avgörande beviset: dna från Lindh och Mijailovic.