Hunden Raja försvann i okänd grotta: ”Trodde hon var död”

Malin Wigen

Erik Johanssons hund Raja försvann helt plötsligt när de var ute på jakt – det visade sig att hon befann sig i ett okänt grottsystem. Det tog åtta timmar innan dramat var över, skriver Norrländska Socialdemokraten.

– Jag var ju bombsäker på att hon var död, säger Erik.

I lördags var Erik Johansson från Leipojärvi i Gällivare ute och jagade älg med sin hund Raja, en karlesk björnhund. Helt plötsligt, vid 11-tiden, försvann hon.

– Jag har ingen aning vad det var som hon for efter, säger han.

Via gps kunde Erik se var hon befann sig och han leddes till berget Linaåive. Men väl där kunde han inte se några spår av henne. Efter en stunds letande stötte han på Jan Eriksson som var i grannjaktlaget. Även när de kollade via Jans gps fick de fram att Raja skulle befinna sig vid berget, eller rättare sagt i i dess okända grottsystem. 

– Enligt gps:en befann hon sig cirka sex meter under berget.  Det var en typ av grotta som ingen varit i eller vetat om heller, säger Jan.

”Hörde ett morrande”

Erik och Jan visslade vid ett av grottans hål dit några spår ledde.

– Då hörde vi något som morrade  – men det var inte hon för hon morrar inte så.

Därför gissade de att morrande kom från en räv eller mårddjur då grotthålet verkade leda till en lya.

Erik och Jan kom in två meter i hålet innan det tog stopp. När Erik visslade ännu en gång hördes ett skall, då förstod de att Raja var i grottan – det var dock det enda de hörde från henne.

– Nu när man hörde något som morrade så trodde man att hon blivit ihjälbiten.

”Finns inget värre för en hundägare”

I och med att det mörknat kontaktade de räddningstjänsten för att få hjälp. Tillsammans med dem så flyttade Erik och Jan undan stenar. När Erik visslade ännu en gång kom plötsligt Raja kravlandes fram, helt dyblöt. Då hade hon varit i grottsystemet i åtta timmar.

– Hon var så glad när hon kom ut.

Och Erik var minst lika glad.

– Jag var ju bombsäker på att hon var död. Tänk om hon hade suttit fast, då hade hon svält ihjäl eller dött av uttorkning. Hade det inte varit för gps:en hade vi nog aldrig hittat henne.

Även Jan som hjälpte till var glad att det hela slutade lyckligt.

– Man försöker ju hjälpa till så gott det går, det är så himla underbart när man lyckas få tillbaka sin hund. Det finns väl inget värre för en hundägare. Vi räknade ju nästan bort den och hade ingen aning om hon var död eller levde.