"Jag tar hellre skadorna själv"

Hjältechauffören om krocken på E18

Måndagens jättekrock på E18 kunde ha slutat mycket värre.

Om det inte var för lastbilschauffören Johan Rydström.
I sista stund väjde han – och undvek en dödsfälla.

Med en hårsmån undkom han döden i går. Kanske är det därför 28-årige Johan Rydström från Karlshamn låter så pigg på rösten när Aftonbladet når honom i rummet på Örebros universitetssjukhus. Eller så beror det på att han med största sannolikhet räddade livet på sina medtrafikanter i måndagens svåra trafikolycka på E18 utanför Örebro.
– Jag fick höra att jag har haft änglavakt. Men jag känner mig inte som någon hjälte. Jag tar hellre skadorna själv än lever med vetskapen om att jag har kört ihjäl tio barn, säger han.

Fick en blackout

Johan Rydström var på väg till Glanshammar för att hämta stendamm på måndagsmorgonen. Han hade kört sin tjugo ton tunga lastbil i knappt två timmar och njöt i det fina vädret. Men plötsligt tjocknade trafiken. Bussen, som låg precis framför honom i körfältet, tornade upp framför förarhytten.

– Jag satt där med solbrillorna på mig och så plötsligt såg jag hur bussens bakparti kom allt närmre. Sen fick jag nog en blackout, säger han.

Trots att han höll en hastighet på nästan 90 kilometer i timmen lyckades Johan Rydström väja i sista stund. Och det var tur, både för honom och för barnen i bussen framför. Hans manöver såg till att olyckan inte blev värre än vad den blev.

– Jag vet inte varför jag lyckades väja, kanske beror det på instinkten. Vi får ju lära oss på utbildningen att alltid försöka undvika en krock, säger Johan Rydström.

Krossade knäet i krocken

Lastbilen dundrade ut från vägkanten och stannade först när ett träd knycklade till förarhytten. Ratten smällde till så hårt i Johans bröst att han tappade andan. I panik kravlade han sig ut från passagerarsidan. Men det var först när han satte sig ner och väntade på ambulanspersonalen som han kände hur dåligt han faktiskt mådde.
– Det var väl adrenalinet som gjorde att jag inte kände något i början. Men sen såg jag att mitt högerknä inte såg bra ut.
Inne på sjukhuset konstaterades det att både korsbandsfästen och benbitar hade lossnat i Johans knä. Trots att det kommer krävas minst en operation och två månaders rehabilitering låter Johan Rydström glad på rösten.

– Ja, nu när man vet att det har gått bra för alla som var inblandade i min krock så känns det faktiskt bra. Jag är den siste som är kvar på sjukhuset, säger han.