Hon valde Bill – för makten
Därför struntar Hillary Clinton i alla sexaffärer
Om ett år kan USA få sin första kvinnliga president. Hillary Clinton leder i alla opinionsmätningar. Hon blir i så fall den förste president som i praktiken redan haft jobbet. Aftonbladets Wolfgang Hansson har läst en ny bok om Hillarys stora maktambitioner och hennes livs svåraste val.
Det är en gåta hur Hillary fortfarande kan vara gift med Bill Clinton.
En gåta med ett givet svar.
Hennes politiska ambitioner är viktigare än allt annat.
Hon har svalt väldiga doser förödmjukelse för drömmen att bli president.
En dröm som i början hade en ställföreträdare i maken Bill Clinton.
Hon sa det till vänner redan när de två börjat sällskapa på Yale-universitetet.
– En dag blir Bill president.
Själv närde hon från unga år en känsla av att vara utvald för ett viktigt uppdrag. Hon skulle uträtta stordåd för samhället. Tillsammans kunde de bli ett oslagbart par.
Inför valet 1988 fick Bill Clinton en gratischans att ställa upp som kandidat när Gary Hart tvingades dra sig ur på grund av otrohet.
Hillary och många andra tryckte på. Bill var sugen.
Två dagar innan han skulle tillkännage sitt beslut kallades Clinton till ett möte av Betsey Wright, hans stabschef i Arkansas. Hon hade med sig en tredje person vars identitet fortfarande är hemlig.
– Så att Bill inte senare skulle kunna förneka att mötet ägt rum.
Erkände massor av kvinnor
Hon krävde att Clinton skulle gå igenom de kvinnor som han varit tillsammans med eller som kunde ställa till problem om han ställde upp i presidentvalet.
Betsey Wright blev skräckslagen när Bill Clinton räknade upp det ena namnet efter det andra.
– Jag trodde jag kände till samtliga men han räknade upp personer som jag inte kände till.
Mötet resulterade i att Clinton inte ställde upp. Till Hillarys stora besvikelse.
Hon hade tidigt insett att chansen att hennes make skulle vara trogen var mindre än att han skulle bli president. Men hon kände inte till hela vidden av hans kvinnohistorier.
Bill låg på en rockstjärnas nivå.
Boken ”Hillary Clinton – en kvinna med makt” skriven av Watergateavslöjaren Carl Bernstein ger en bild av Hillary som gång på gång räddar Clinton från följderna av hans sexuella vårdslöshet.
Eller var det så att hon snarare höll sin egen dröm om makt och inflytande vid liv?
Hon förlät honom varje gång. Vid andra tillfällen låtsades hon inte se vad som var uppenbart för alla andra.
”Både för sin egen och äktenskapets skull valde hon att inte alltför noga granska de specifika fakta som förelåg om hennes makes sexuella böjelser”, skriver Bernstein.
Hillary var mycket tveksam till att gifta sig med Bill. Han friade ständigt under de första åren. Hillary sa alltid nej.
Efter att de väl gift sig 1975 var det bara en enda gång som skilsmässa på allvar hotade. Då var det Bill som ville skiljas. Han hade träffat tvåbarnsmamman Marylin Jo Jenkins, en skönhet från södern. Hillary vägrade. Äktenskapet lappades ihop trots att Bill en tid fortsatte att i hemlighet träffa Jenkins.
Inte ens efter Lewinskyaffären finns det några säkra uppgifter om att Hillary sagt att hon ville skiljas.
Deras äktenskap är lika mycket ett partnerskap för makt som en förening av två individer.
Hon svalde förödmjukelsen efter varje offentligt sexavslöjande men flyttade samtidigt fram sina positioner.
Efter Gennifer Flowers-historien fick hon uppdraget att införa allmän sjukförsäkring.
Efter Monica Lewinsky-skandalen stödde Bill hennes beslut att ställa upp i senatsvalet.
Paret Clinton fungerar som kommunicerande kärl. Varje gång det går dåligt för Bill så är det Hillary som går stärkt ur situationen. Varje gång Hillary går på pumpen är det Bill som profiterar.
Helt klart är att ingen av dem skulle ha nått sina politiska framgångar utan den andre.
Klarar sig inte utan henne
I boken framträder Hillary som den mest drivande av de två. En obändig kraft med höga egna mål som inget får stå i vägen för.
Hillary tog tidigt kommandot i Bills valkampanjer. Hon drog upp strategin. Hon identifierade fallgroparna. Hon skötte showen bakom kulisserna.
Han klarade sig inte utan henne.
I presidentvalskampanjen inför valet 1992 var hon både kampanjgeneral och superrådgivare. Kan
ske inte så konstigt om hon tyckte att hon nästan själv blivit vald till president. Frågan var inte om hon skulle ha en toppost utan bara vilken.
Kontor nära presidenten
Hon föreslog stabschef. Dick Morris, parets valstrateg avrådde.
Justitieminister då, tyckte Hillary.
Njaaa, sa Morris.
Hon lät sig till slut övertalas att ta ansvar för en fråga, sjukvårdsreformen.
På en punkt var hon orubblig. Hon skulle ha sitt kontor i West wing, nära presidenten.
Under en arbetshelg i sommarresidenset Camp David tio dagar efter valsegern läxade Hillary upp de nya ministrarna.
”Ingen rikets första dam hade tidigare talat till presidentens kabinett och stab med samma politiska uppriktighet och ingen hade så tydligt briljerat med sin uppenbara företrädesrätt framför andra när det gällde utformningen av sin makes presidentskap”, skriver Bernstein. Helgen förmedlade till de högt uppsatta personerna att det här presidentskapet skulle bli ett samarbetsprojekt mellan två personer.
Hillary la sig ständigt i. Hon var med på alla strategimöten. Och presidenten lyssnade på henne.
När utrikesministerposten skulle tillsättas efter Clintons återval ville han ha George Mitchell. Hillary ville ha Madeleine Albright. Det blev Albright.
När utomstående kritiker klagade på att det var Hillary som höll i taktpinnen så visste de inte hur rätt de hade. Hennes inflytande övertrumfade alla tidigare första damer sammantaget.
Misslyckandet med sjukvårdsreformen dämpade bara tillfälligt hennes maktambitioner.
Bernsteins bok är tämligen välvillig mot Hillary. Hon framstår visserligen som maktlysten och kontrollerande men i många stycken som en rätt ärlig och sympatisk person.
Utom på en punkt.
En väldigt viktig sådan om hon ska bli USA:s
nästa president.
Hillary omger sig bara med ja-sägare. Varje gång någon uttalar kritik mot henne sparkar hon bakut.
”Hillary hade en benägenhet att betrakta alla som kritiserade hennes planer som fiender, även om kritiken var konstruktiv”, skriver Bernstein.
Boken beskriver henne som väldigt långsint.
– Bill blir arg och han kommer över det, säger Bob Boorstin, Hillarys f d presschef i sjukvårdsgruppen. Hon blir arg och hon minns det för evigt.
Aggressiv och långsint
Parets förre valstrateg Dick Morris är inne på samma spår.
– När hon blir arg på en talar hon inte med en på månader och månader och månader. Hon har en mycket lång lista.
Han beskriver också Hillary som mycket aggressiv.
– Hon ville alltid angripa. På alla möten jag varit med har hon alltid velat köra med negativa reklaminslag. Försöken att gå lös på de kvinnor som påståtts ha haft sex med Clinton härrörde alltid från Hillary.
Anhängare säger att hon numera slipat bort de vassa kanterna.
I dag är rollerna ombytta. Nu är det Bill som står i bakgrunden och Hillary som bestämmer. Hon lyssnar på hans råd men inte i samma utsträckning som han lyssnade på hennes.
Hillary är säkrare och mindre frustrerad i och med att hon nu har kontrollen.
Största hotet mot hennes valseger är inte att hon begår ett stort misstag. Risken att det ska hända är liten.
I motsats till Bill är hon mycket försiktig.
De värsta som kan hända henne är att äktenskapet spricker före valdagen. Då spricker också hennes dröm.