Nordens Nordkorea?
Är Island på väg att utvecklas till Nordens Nordkorea?
Med tanke på den senaste tidens utveckling på ön i Nordatlanten är frågan inte så galen som den vid första påseende kan verka.
Ända sedan Islands banker kraschade i samband med finanskrisen 2008 har politisk turbulens rått på ön.
I dag, lördag, hålls ännu ett nyval. Island ska få sin sjunde regering på tio år.
Grunden till oron är att många av politikerna också är välbärgade affärsmän som gjorde vad de kunde för att i hemlighet rädda sina pengar innan bankerna gick omkull. Något vanliga löntagare inte hade en chans till.
Avslöjandena har fortsatt komma ända fram till idag och lett till att förtroendet för politiker i allmänhet och landets ledare i synnerhet nått ständigt nya bottennivåer.
För mindre än två år sedan stod jag utanför Alltinget och lyssnade när tusentals människor slog i kastrullock och bankade på trummor för att få dåvarande regeringen att avgå. Våren 2016 slutade med att statsministern Gunnlaugsson fick gå. Ett halvår senare kollapsade regeringen ändå.
Pedofil
Nu är det dags igen. Statsministern Bjarni Benediktsson anklagas för att ha mörkat att hans pappa skrivit ett rekommendationsbrev för att rentvå en pedofildömd man. Precis som föregångaren har han på tvivelaktigt sätt försökt rädda sin familjs förmögenhet undan bankkraschen.
Märkligast av allt är ändå hur en lokal myndighet belagt media med förbud att publicera nya uppgifter om statsministerns ekonomiska affärer. Det har fått lokala journalister och andra att undra om Island är på väg att bli en diktatur av nordkoreanskt snitt.
Saken prövas nu rättsligt men något avgörande kommer inte förrän valet imorgon redan är avgjort.
Publiceringsförbudet gör att Islands befolkning fråntas möjligheten att få veta sanningen om hur statsministern räddat sina miljoner innan de bestämmer sig för vem de ska rösta på. Trots anklagelserna sitter han nämligen kvar som partiledare.
Hårddragen
Onekligen en udda situation i en västerländsk demokrati. Även om jämförelsen med Nordkorea är rätt hårddragen.
Däremot är det långtifrån säkert att nyvalet löser Islands problem. Opinionsmätningarna går upp och ner som den värsta berg- och dalbana. Trots politikerföraktet så verkar det konservativa Självständighetspartiet under Benediktsson fortfarande ha stöd av omkring en fjärdedel av väljarna.
Ekonomin är i stark tillväxt och arbetslösheten bara 2,5 procent.
Men för bara andra gången sedan Island blev helt självständigt 1944, kan landet få en vänsterregering.
Katrin Jakobsdottir från Den gröna vänstern ser ut att bli statsminister. Hon vill öka skatterna för de rika och lämna Nato. Om socialdemokraterna gör ett så bra val som mätningarna visar skulle hon kunna bilda regering ihop med dem.
Gå från hus och hem
Men valresultatet kan lika gärna lämna efter sig fler frågetecken än svar. För varje val växer antalet partier på grund av missnöjet med de traditionella partierna. Rösterna sprids på fler och det blir allt svårare att bilda stabila regeringar.
Förmodligen kommer det att vara så ända tills Island går till botten med vad som hände under finanskrisen. Många islänningar har tvingats gå från hus och hem men sitter fortfarande med sina stora lån. Samtidigt är det många politiker som räddat åtminstone delar av sina förmögenheter tack vare sin ställning och förhandsinformation om att staten skulle ta över bankerna.
Ilskan som det skapar har inte lagt sig.
Risken är att vem som än får ta över efter lördagens val inte blir särskilt långvarig på posten.