Dansk Folkeparti hämnas på Sverige och Sahlin
Sverigedemokraterna kan följa i Kjaersgaards fotspår
Om Sverigedemokraterna har en våt dröm så är det att få samma inflytande i svensk politik som Dansk Folkeparti har i Danmark.
Partiledaren Pia Kjaersgaard kan ge både draghjälp och råd när hon talar på ett SD-möte i helgen.
Fört måste man konstatera att hennes plötsliga uppdykande i den svenska valrörelsen är mycket ovanligt.
Dansk Folkeparti har inget internationellt samarbete och brukar inte lägga sig i val i andra länder.
Intrycket är att det handlar om en hämnd på storebror Sverige och särskilt på s-ledaren Mona Sahlin.
I ett pressmeddelande från Dansk Folkeparti står det att Kjaersgaard tackat ja till Jimmy Åkessons inbjudan att delta i valmötet för att tala till åhörarna "om demokrati och yttrandefrihet".
Där står också att det enligt hennes uppfattning finns brister i den svenska demokratin när det gäller "hur val genomförs och i svenska mediers behandling av politiska partier".
Draghjälp
Beslutet att tala på Sverigedemokraternas möte "förenklades" av att Mona Sahlin "varnat för ett danskt tillstånd ifall Sverigedemokraterna kom in i riksdagen".
Kan det sägas mycket tydligare?
Dansk Folkeparti, DFP, är ifrågasatt även i Sverige men kan ändå fungera som draghjälp åt SD. Kjaersgaard är trots allt en stark profil och etablerad maktfaktor på ett sätt som SD och Åkesson inte är.
I någon mån är DFP och Sverigedemokraterna, SD, systerpartier. De har i dag identiska ståndpunkter i många frågor, framförallt om invandring men ändå helt olika bakgrund.
Nynazism
Medan SD har sina rötter i nynazismen och rörelsen Bevara Sverige Svenskt så härstammar DFP från Mogens Glistrups populistiska skattesänkarparti, Fremskritspartiet. Ett parti som i Sverige fick sin efterföljare i Bert Karlssons och Ian Wachtmeisters Ny Demokrati.
Precis som SD i dag var DFP inte rumsrent när man första gången ställde upp i allmänna val. Övriga partier bedyrade att de inte villa ha med Kjaersgaard att göra.
Något de ogärna vill bli påminda om idag.
Tvungen
Efter valet 2001 fanns ingen klar majoritet. Socialdemokraterna förlorade stort. Konservative Folkeparti och Venstre bildade minoritetsregering. Men för att kunna sitta kvar blev de beroende av DFP:s stöd. Statsminister Rasmussen (nu Nato-chef) blev tvungen att gå Kjaersgaard tillmötes trots att DFP inte satt i regeringen. Invandrar- och flyktingpolitken skärptes på flera områden.
"Tvångsäktenskapet" mellan borgligheten och Dansk Folkeparti har fortsatt sedan dess.
Trots att de aldrig suttit i regeringen har DFP totalt förvandlat dansk politik. I dag är så gott som alla folketingspartier eniga om en restriktiv hållning till invandring i allmänhet och muslimer i synnerhet.
En inställning som de rödgrönas i Sverige skulle vara självmord i en dansk valrörelse.
Kopiera
Åtminstone i Danmark har de etablerade partiernas samarbete med den forna parian bidragit till att DFP vuxit sig starkare.
Även om Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen finns det inget som säger att de kan kopiera Dansk Folkepartis framgångar.
När DFP blev invalt i folketinget första gången fick de 13 mandat men ingen vågmästarroll. Det var först i valet därpå där de ökade från 7 till 13 procent som de blev en maktfaktor. Senaste valet fick DFP 13,8 procent. Dit har SD trots allt rätt långt.
Men får de fotfäste i riksdagen och följer DFP:s långsiktiga trend kan även svensk politik förändras i grunden.
Kommer de svenska partierna då att bjuda motstånd eller göra som sina danska kollegor?