Tävlar mot varandra om att korsa Sydpolen – helt utan hjälp

Ebba Thornéus

Ingen har någonsin lyckats korsa Sydpolen utan sällskap och helt utan hjälpmedel.

Nu tävlar två män mot varandra för att bli först att klara den extrema utmaningen.

Om drygt två veckor veckor beräknas en av dem stå som segrare. 

Totalt 150 mil ska amerikanen Louis Rudd och britten Colin O’Brady avverka på två månader.

Målet? Världens största shelfis – Ross Ice Shelf – belägen i Rosshavet på Antarktis.

Den hisnande resan startade den 3 november i år och går ut på att männen tävlar mot varandra om vem som ska bli först med att ensam korsa Antarktis helt utan hjälpmedel – som hundsläde eller påfyllning av mat – vilket ingen ännu har klarat av helt på egen hand.

Trots att de båda männen har helt olika bakgrunder bestämde de sig helt oberoende av varandra för att anta utmaningen att korsa världens mest kyliga plats.

Får inte tacka ja till en kopp te

När det sedan visade sig att de var två om saken utvecklade det sig i stället till en tävling dem emellan.

”Människor har försökt göra detta i 100 år och ingen har ännu lyckats. Här är nu två killar som driver varandra för att förhoppningsvis lyckas erövra en omöjlig prestation”, säger O’Brady om äventyret till The New York Times som följer deras resa.

Som förberedelse har de bland annat tränat extrem styrkelyftning samt knutit upp knopar med stelfrusna fingrar.

Rudd och O’Brady har före starten kommit överens om en gemensam rutt men med ungefär två kilometer emellan sig vid starten.

De får heller inte ta hjälp från någon utomstående längs med vägen och därmed inte ens acceptera en kopp te från forskarna på Amundsen-Scott-basen som de passerar under sin färd.

Kan bli 45 minusgrader

Och trots att det råder högsommar i Antarktis har väderförhållandena inledningsvis varit mycket bistra med flera snöstormar som avlöst varandra.

Temperaturen kan även falla så lågt som 45 minusgrader. En storm kan även tvinga de båda tävlandena att fastna inne i sina tält i flera dagar, vilket kan tära på matreserverna.

Därför har de båda männen tagit med reserver för fem extra dagar.

Kraftiga vindar kan även göra att tältet blåser bort, vilket genast skulle sätta stopp för äventyret.

Även risken för hypotermi, köldskador och infekterade sår är stor då kroppen läker långsammare i kyla.

Luften är dessutom betydligt torrare och mindre syrefattig, vilket leder till självsprickor.

– Mina fingertoppar spricker galet mycket just nu, säger O’Brady till The New York Times via en satelittelefon och berättar att han varje kväll fyller sprickorna med medicinskt lim.

helskärm

”Första dagen jag inte grät i mina goggles”

I skrivande stund leder O’Brady som fram till julafton hade tagit sig 135 mil medan Rudd låg strax bakom med 130 mil.

För att beskriva det hårda livet på isen skrev O’Brady följande på resans fjärde dag:

”I dag var första dagen som jag inte grät i mina goggles”.

Senast någon försökte sig på samma äventyr var 2017 då den brittiska polarutforskaren Ben Saunders kom 130 mil på vägen innan han tvingades avbryta.

Året innan det hade Louis Rudds vän Henry Worsley gjort samma tuffa försök.

Han kom 145 mil men dog av en infektion bara två dagar efter att han räddats från isen, bara 20 mil från målet. För att hedra sin vän gjorde Rudd tillsammans med sex andra personer en resa i Worsleys fotspår och höll en minnesceremoni på hans sista tältplats.

Den norske äventyraren Børge Ousland korsade Antarktis redan 1996–1997, men hade hjälp av ett draksegel.