Sambon: Han sa "Hej älskling!"

Susanna Nygren

I drygt sex veckor levde familjen med skräcken.

Till slut kom glädjebeskedet - Niclas Hammarström hade släppts fri.

– Han ringde och sa: "Hej älskling". Det kändes overkligt, säger sambon Anna Olsson.

Anna Olsson ser sammanbiten ut när hon öppnar dörren till parets villa i Stockholmstrakten. Det har varit fruktansvärda veckor i ovisshet sedan slutet av november. I de mörkaste stunderna har hon befarat det värsta. Därför kändes det overkligt när hon fick beskedet på tisdagen - Niclas är fri.

– Man ringde mig och sa att Niclas skulle ringa om några minuter. Sen ringde han och sa: "Hej älskling".

Lika mycket som Anna ville veta hur Niclas mådde ville han höra om hur familjen hade det. Niclas sa att han mådde bra.

– Han berättade att han var skadad, men inte att det var så allvarligt. Han ville nog inte oroa oss, säger Anna.

Efter samtalet kom reaktionen. Anna beskriver chocken, hur hon grät, skakade och svettades.

Oroade sig för julen

Hon berättar att Niclas största oro under fångenskapen var familjen. Han ska ha räknat dagarna och var extra bekymrad när julen kom.

– Han har oroat sig för vem ska vara jultomte i år. Det brukade ju han vara. Han har också varit orolig för att vi inte fått stöd. När jag berättade att Aftonbladet, hockeyföreningen och människor vi känner har stöttat oss oerhört mycket började han gråta.

Hon bröt ihop

Försvinnandet var en chock för familjen. Anna sov inte en blund första natten. Morgonen därpå var autopiloten på. Anna såg till att deras tre söner kom i väg till dagis och skola och åkte sedan till jobbet. Där bröt hon ihop.

– Ovissheten har varit värst. Jag har gått ner fyra-fem kilo trots att jag har försökt att äta, säger Anna.

Sönerna har tröstat

Det har varit en tuff tid även för barnen. Anna berättar att äldsta sonen William stundom har axlat en fadersroll och stöttat henne. 

– Jag har försökt hålla allt så normalt som möjligt. Men det är klart att jag har varit orolig för om han lever, om han får tillräckligt med mat eller om han är skadad, säger 15-åringen och tillägger att han ska krama pappa länge när de ses.

För minstingen i familjen, parets fyraåriga son, tog det ett tag innan saknaden slog in.

– Nu i slutet har han saknat honom mycket. Han frågade hela tiden: "Var är pappa? Varför kommer han inte hem?"

Kan inte stoppa honom

Det är inte första gången Niclas Hammarström är på en farlig plats. Han har sett det som sitt kall att skildra verkligheten och människors lidande i oroshärdar. Hela tiden stöttad av sin sambo.

– Niclas är väldigt envis och driven. Jag kan inte stoppa honom och jag har alltid stått bakom honom, säger Anna.

Vad säger du om han vill åka tillbaka till Syrien?

– Då binder jag honom. Men det tror jag faktiskt inte att han vill nu. Det är för oroligt.

Vad är det första du kommer göra när du ser honom?

– Jag kommer kasta mig runt halsen på honom och hålla om honom länge, länge.