Ramadan – timme för timme

Uppdaterad 2019-05-06 | Publicerad 2005-10-04

18.38

Lång dags färd mot solnedgång och de fastande kan önska varandra ”ramadan mubarak” – god ramadan.

På lokal-tv meddelar de att solen gick ner 18.26 i Skövde, men Edina och hennes familj går efter en tabell som gäller hela Skaraborg så det blir några minuter senare.

– Jag har väldigt fina barndomsminnen från ramadan. När vi bodde i Bosnien så tände man lampor i moskén för att visa att det var dags att bryta fastan.

Då samlades de troende på gatorna och tittade. Det skapade en gemenskapskänsla, säger Edina.

Bordet som står dukat bångnar med godsaker. Några rester från morgonen trängs med broccoli- och blomkålssoppa, friterad kyckling, brytbönor, sallad och bungur – en rätt gjord på vete som påminner väldigt mycket om råris.

Minuterna före går en säkring – mikrovågsugn, kaffekokare och spis samtidigt blir för mycket.

Men trots drygt 13 timmar utan mat och dryck är det ingen som kastar sig över maten.

– Man ska passa på att njuta med ögonen först, nu vet vi ju att belöningen är nära, säger Edina.

När vi tar farväl har familjen låtit sig väl smaka av allt på bordet, ändå återstår det massor. Men det kommer inte att gå till spillo – efter kvällens moskébesök äter de som vill en andra omgång.

Edina hoppas att vårt besök ska resultera i något mer än bara en artikel.

– Jag hoppas att jag har kunnat ge en mer positiv bild av islam. Det finns så många som inte vet särskilt mycket om vår religion, men ändå är väldigt negativt inställda. Jag hoppas att de ska få mer förståelse.

16.48

Arbetsdagen är slut och Edina cyklar hem.

– Jag känner mig lättad att första dagen snart är över, samtidigt känns det lite pirrigt inför fortsättningen. Förra året gick ramadan så fort, jag hann knappt tänka. I år hoppas jag få känna efter lite mer.

Om en och en halv timme får fastan brytas för dagen. Även om det blir något festligare mat än vanligt inleder man ätandet ganska stillsamt för att inte chocka magen.

– Traditionellt börjar med att äta dadlar och efter det soppa. Jag brukar passa på att dricka några glas vatten för att återställa vätskebalansen

15.03

Chatten är slut. Det är många som är nyfikna på vad ramadan innebär – fler än 1 200 personer var inne i chattrummet och ställde drygt 700 frågor.

– Det var jättekul. Synd bara att jag inte kunde chatta längre.

Ett par av frågorna var lite svåra att svara på.

– Det känns lite pinsamt att jag inte vet exakt vilken tid man avbryterfastan. Vi har ett schema på kylskåpet där det står solens upp- och nedgång dag för dag.

– Sen har jag inte tänkt på vad som händer om man smygäter. Fastar gör man ju för att man vill.

14.09

Mer än halva dagen har gått. Edina säger att hon inte är hungrig, men erkänner att tankarna då och då går till mat.

– Jag undrar vad vi får för något gott att äta i kväll.

Nu väntar chatten med Aftonbladets läsare.

– Det ska bli spännande att se vad de har för frågor.

11.54

Lunchrast. Fast den här gången bär det inte av till serveringen eller matsalen.

­ Under ramadan brukar jag gå och hälsa på släktingar och vänner runt om på anläggningen.

I dag går promenaden till Edinas storasyster Samira som arbetar på en fabriksanläggning en bit bort på det jättelika området.

På vägen träffar Edina en bekant som också är muslim, men inte utövande. Han äter en fralla och undrar hur det går med fastan.

Utanför fabriken byter systrarna några ord. Edina berättar om vilka rätter som deras mamma serverat på morgonen.

Tjugo minuter senare är Edina åter på plats vid sitt skrivbord.

­ Hungern kommer och går. Nu känns det bra. Det är värre med törsten. Jag brukar använda munsprej för att inte bli allt för torr och för att undvika dålig andedräkt.

11.14

Edina har blivit något av en kändis på sin arbetsplats. Här och var i det öppna kontorslandskapet kan man se att kollegorna läser på aftonbladet.se.

– Även om det verkar vara en massa jobb, så är det klart att det finns en del fördelar. Man slipper ju tänka på vad man ska äta till lunch. Jag glömde att ta med mig matlåda i dag, skrattar närmaste grannen Anders Andersson.

09.55

På Edinas skrivbord står en halvtom kaffemugg.

­ Jag la precis märke till den. Det händer att jag glömmer bort dem. Jag vet inte hur länge den har stått där, men den är inte från i dag.

En av anledningarna till att muslimer fastar under ramadan är att man ska tänka på dem som har det sämre ställt.

­ Varje gång magen kurrar tänker jag att snart kommer jag att få äta och att jag gör det här av egen fri vilja, men det finns de som inte har något val.

- Då känner jag mig tacksam och ödmjuk.

09.14

Fikadags. Runt omkring Edina dricker arbetskamraterna kaffe och mumsar på smörgåsar och kakor. Även om det har börjat kurra lite i magen på Edina, blir det bara sällskap för hennes del.

­ Jag har kört så här några dagar. Jag har suttit med men inte fikat. Och det har gått bra.

Edina arbetar som systemutvecklare på Volvo IT. Så vitt hon vet är hon den enda på avdelningen som firar ramadan.

Frågorna från arbetskollegorna har varit många.

­ Framförallt har de varit nyfikna på det praktiska. Hur fungerar fastan i norra Sverige när den inträffar under sommaren och solen aldrig går ner?

­ Och så undrade de om det över huvudtaget skulle gå att prata med mig eller om jag skulle vara för matt.

Edina bor ganska nära sitt jobb, vilket har sina fördelar.

­ För tillfället ligger alla bönetiderna utanför arbetstid.

- På vintern, då midnattsbönen infaller mitt på dagen, händer det att jag åker hem och ber.

05.02

Det är alldeles för tidigt. Natten har ännu inte övergått i morgon.

– Jag är inte världens morgonpiggaste, varnar Edina när hon öppnar dörren till sitt hem.

Edina är 24 år och bor tillsammans med sina föräldrar i Skövde. Hon är född i Sverige, men har bott några år av sin uppväxt i Bosnien. Sedan kom kriget och familjen återvände till Sverige.

Nu sitter Edina tillsammans med sin mamma och pappa vid matbordet.

Det är första dagen av ramadan och om en halvtimme inleds fastan. Men för tillfället dignar bordet av mat. Där trängs en mustigt gul nudelsoppa med en köttgryta, två sorters paj, inlagda och färska grönsaker, frukt och bröd.

– Det är den traditionella, lite fetare maten. Jag har min egen, säger Edina och pekar på en fiberlimpa.

Det gäller att äta och dricka strategiskt om man ska stå sig fram till solen har gått ner. Maten ska ge en stadig grund och innehålla långsam energi.

För att göra övergången till fastan lite lättare har Edina lagt om sina vanor.

– De senaste veckorna har jag trappat ner på antalet måltider och minskat mängden. Kaffe är vätskedrivande, så det har jag lagt av med i god tid.

Men ramadan är inte någon uppoffring utan en glad högtid.

– Det är bara jobbigt de första dagarna. Sedan tänker man inte på det. Det känns riktigt roligt, jag ser fram emot ramadan,

Klockan närmar sig 05.30 och frukosten är slut.

– I dag kommer jag att fasta i Guds namn, mumlar Edina tyst för sig själv på arabiska och bosniska.

Nu väntar morgonbön och en stunds vila innan det bär av till jobbet på Volvos it-avdelning.

– Det är första gången jag firar ramadan på den arbetsplatsen. Men jag har pratat med mina kollegor så de vet att jag inte kommer att fika eller äta lunch med dem.

Edinas frukost

Edina Sabic är 24 år och bor i Skövde. Hon är en av ungefär 100 000 praktiserande svenska muslimer. På tisdagen inledde hon fastemånaden ramadan. Under en hel måncykel får hon varken äta eller dricka så länge solen är uppe. Aftonbladet.se följer Edina under ramadans första dygn – från soluppgång till solnedgång.

Anders Thoresson