Vilket skämt! Mugabe vill lösa världssvälten

OBSCEN NÄRVARO Zimbabwes president Robert Mugabes närvaro på FAO:s toppmöte i Rom om världssvälten upprörde många deltagare. Fyra miljoner zimbabwier är i dag beroende av nödhjälp.

Robert Mugabe är i Rom för att lösa världssvälten.

Vilket är ungefär som att diskutera avskaffandet av dödsstraffet med en bödel.

årets skörd En kvinna plockar ihop årets skörd som ska mätta hela familjen – tre säckar majs.

Zimbabwes diktator har personligen skapat en av de värsta matkriserna.

Detta i ett land som före år 2000 var Afrikas kornbod.

När Mugabe kände sin makt hotad lät han beslagta vita jordbrukares farmer. Jorden delade han ut till partivänner. De flesta hade aldrig hållit i en hacka.

Landets matproduktion störtdök.

I dag är fyra miljoner zimbabwier beroende av nödhjälp. Ändå stoppade Zimbabwe i går hjälporganisationen Cares verksamhet.

Lägg därtill att tre-fyra miljoner zimbabwier under 2000-talet flytt landet. Både av politiska skäl och därför att de inte kan äta sig mätta.

Så hur i hela friden blev Mugabe inbjuden till FAO:s toppmöte i Rom?

Zimbabwes president är bannlyst från Europa. EU har infört inreseförbud.

Men eftersom Rommötet är en FN-konferens är Mugabe välkommen dit precis som han kan resa till generalförsamlingens möten i New York.

Många är ändå djupt upprörda över den forne frihetshjältens deltagande.

Australiens utrikesminister kallar Mugabes närvaro i Rom för ”obscen”. Holland använder lika hårda ord.

Sverige, då?

Jordbruksminister Eskil Erlandsson som leder den svenska delegationen sticker inte ut hakan i onödan. Han läser högt ur ett EU-uttalande om Mugabe.

Men känns det inte konstigt att vara i samma rum som Mugabe och diskutera massvält?

– Jo, visst är det så.

När Mugabe talade under eftermiddagen försvarade han sin markutdelning och skyllde som vanligt allt på ”forna kolonialherrar”. Erlandsson och många andra höjdare såg till att redan ha lämnat salen.

Västvärlden står inför ett dilemma. Hur mycket vi än fördömer Mugabe får det oftast motsatt effekt på hemmaplan. Afrikaner gillar – fullt föreståligt – inte när ledare från de forna kolonialmakterna talar om för dem vad de ska göra.

Därför vägrar de flesta grannländer ta itu med problemet Mugabe.

Men inte skulle de göra något även om omvärlden höll tyst.