Skarpt vapen i fickan kan ge fyra år

helskärm

Straffet för att gå hemifrån med ett skarpt vapen nästan dubbleras. Grovt vapenbrott ska nu ge minst fyra år i fängelse.

– Det kommer att bli extremt kraftfullt, säger kriminalinspektör Johan Gustafsson, som dock oroar sig för att beviskraven kan höjas.

Straffet för grovt vapenbrott skärps ytterligare. I dag får den som döms minst två års fängelse – från årsskiftet minst fyra år. Maxstraffet höjs från fem till sju år.

Straffen för hantering av explosiva varor skärps i samma omfattning.

Det innebär att gängkriminella som ger sig ut med vapen eller sprängmedel och tas av polisen kan låsas in dubbelt så länge som i dag.

– Det blir en kraftig markering från samhället och det är klart att det kommer att ge effekt, säger Johan Gustafsson, kriminalinspektör på Nationellt skjutvapencenter.

Fokusera mer

Minimistraffet för grovt vapenbrott skärptes senast 2018, från ett till två år, vilket innebär att man i princip alltid häktas.

Enligt polisen har det träffat helt rätt grupp – gängkriminella som är beredda att använda vapnen eller sälja dem till andra beredda att bruka dem.

– I kombination med att utredningarna oftast inte är särskilt omfattande gör vi bedömningen att det är ett väldigt bra verktyg för att stävja gängkriminaliteten, framför allt skjutningarna, säger Gustafsson.

Utöver att fler kommer att få sitta längre i fängelse kan fler komma att häktas.

– Det finns stor sannolikhet att polisen och Tullverket kommer att fokusera än mer på vapenbrottsligheten, både operativt och taktiskt.

Fler döms

Skärpningen 2018 har lett till en kraftig ökning av antalet som häktas för grovt vapenbrott. Från 60–70 personer om året före 2018, till mellan 300–400 i dag. Siffrorna avser fall där vapenbrottet varit det häktningsgrundande brottet.

Det genomsnittliga straffet som dömts ut för grova vapenbrott har också blivit påtagligt längre jämfört med före 2018, enligt regeringen.

Omkring 60–70 procent av dem som häktas för grovt vapenbrott döms, enligt polisens uppskattningar. Det är enligt Gustafsson i normalspannet för den typen av brott.

Men trots att syftet med skärpningen var att minska antalet illegala vapen i samhället och förhindra dödligt våld ligger skjutningarna kvar på mycket hög nivå.

Oro för beviskrav

Kan man verkligen säga att skärpningen haft effekt?

– Det har funnits brister. En är att vi framför allt utrett innehavsbrotten. Nu försöker vi i större utsträckning även titta på de som överlåter vapnen. Vi har flera ärenden där vi kan säga att vi strypt källan, som kan vara en vapenfabrik i ett annat land, säger Gustafsson.

– Om vi inte stryper källorna kommer vi aldrig bli av med de illegala vapnen, det krävs ett ändrat mindset hos alla brottsbekämpande myndigheter.

Regeringen skriver i propositionen att bedömningen av grova och synnerligen grova vapenbrott ska vara densamma som tidigare. Men inom polisen finns en oro att de skärpta straffen ska leda till högre beviskrav i domstolarna.

– Det är en allmän farhåga att man kommer att kräva mer bevisning för att slå fast innehav eller att vapnet hanterats i en kriminell miljö. Att man blir hårdare i bedömningarna.

Gustafsson säger att det är något polisen kommer att hålla ögonen på.

– Vi kommer ropa till om så blir fallet, för i så fall blir det motsatt effekt.

Avskräckande?

Regeringens förhoppning är att fördubblingen av minimistraffen även ska ha en avhållande effekt. Om det blir så återstår att se, säger Gustafsson.

– Forskning säger generellt att skärpta straff inte har avhållande effekt, framför allt inte om det är unga män som saknar konsekvenstänk. Men vad gäller vapenbrott har Brå sagt att det, åtminstone i viss mån, har avskräckande effekt.

Ser ni en risk att yngre tonåringar i ännu större utsträckning anlitas för att hantera vapen när straffet skärps?

– Det är en tanke vi får ha med oss. Men det är redan så att unga får de här uppdragen och jag vet inte om det finns en risk att det blir ännu mer bara på grund av det här. Jag tror att det är andra faktorer som gör att man nyttjar unga.