Sommar i P1: Carl Bildt
Publicerad 2011-07-18
17 juli 2011
Nej, Gunnel Blanceflor.
Inte behöver du skämmas för pappa.
Han bjöd på en trevlig Sommarresa – från schlager till världspolitik.
Men det är tur att han inte sjunger så ofta.
Att höra Carl Bildt sjunga Lotta Engbergs schlagerdänga "Fyra bugg och en coca-cola" är onekligen roligt.
40 000 gånger har den inspelningen laddats ned på Youtube och att bjuda på den i sitt eget Sommarprogram tyder väl på en viss distans till sig själv – ett sympatiskt drag.
Eller – publikfrieri?
Nåväl, oavsett det, bjöd Carl Bildt inte på några kontroversiella uttalanden, utan på ett både trevligt, berikande och intressant Sommar, med målande bilder och historier, både nutida och dåtida, från många av de platser han besökt i sina ämbeten genom åren.
Och de börjar bli ganska många nu, åren. Carl Bildt börjar alltmer kännas som någon som alltid har funnits – och alltid kommer att finnas.
Med avstamp i schlagervärlden, som utrikesministern onekligen tycks ha en viss förkärlek för – tack för att vi slapp höra Arjas "Jag vill leva i Europa" med Carl Bildt – bjöd han oss på en kunnig och lärorik resa, från Baltikum via Balkan och Afghanistan till Arktis.
Temat på resan var musiken som enande och befriande kraft – och här har ju mycket riktigt även Eurovisionsschlagern fyllt en funktion.
Med utgångspunkt från staden Balkh i norra Afghanistan – en av världens äldsta städer – blickade Carl Bildt också bakåt i historien, till erövraren Alexander den store, till poeten och filosofen Rumi, till filosofen Zarathustra, stormogulen Babur och Marco Polo.
Efter en och en halv timme inser jag att jag skulle kunna lyssna lika länge till.
Carl Bildt kan berätta mycket.
Ändå kan jag inte låta bli att undra över allt det han inte kan berätta – det är nog mycket, det också.