Fick blackout
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2007-10-23
Göran Persson i ny bok: Jag hade ingen aning om vad jag sagt på kongressen
Borrelia var nära att knäcka Göran Persson.
Mitt under ett viktigt tal drabbades han av blackout.
– Jag hade ingen aning om vad jag sagt, skriver han i sin bok Min väg, mina val.
I dag kommer förre statsminister Göran Perssons memoarer ut. Boken beskriver hans tolv år i maktens centrum och har varit omgärdad av mycket hysch-hysch. Men Aftonbladet har läst boken.
Hösten 2005 är det inte bara storpolitik som besvärar Göran Persson. Han tvingas söka läkare.
”Jag hade värk i axlar, armar och nacke och kände mig ständigt trött” skriver han.
”Befann mig i uruselt skick”
Diagnosen är borrelia. Trots mediciner blir Göran Persson inte bättre och på s-kongressen i Malmö blir läget akut.
”Jag genomled hösten, befann mig i ett uruselt skick och under linjetalet på kongressen fick jag en blackout”.
Persson använder aldrig manus och hade därför inget att hålla sig till.
”När jag läste utskriften av talet i efterhand, såg jag exakt när autopiloten gick på, men jag valdes om.”
Först efter en semester i Sydafrika tillsammans med hustrun Anitra Steen över nyår repar han sig.
Sommaren 2006 kände Göran Persson, trots en jobbig vår, att han och partiet hade vind i seglen inför valet. Men det gick inte som han hade tänkt sig och skulden får Pär Nuder.
Ville inte köra över Nuder
På färjan till Gotland och politikerveckan i Almedalen träffade han en man med första maj-märke som önskade honom lycka till i valet med orden:
– Och sänk fastighetsskatten.
”Då blev jag övertygad om att det skulle gå åt skogen i valet, om vi inte lyckades få bort fastighetsskatten ur debatten”, skriver Persson.
I sitt tal ville Göran Persson säga att skatten skulle frysas. Men det ville inte finansministern.
Han tyckte att Persson skulle prata om välfärd och rättvisa i stället. Persson försökte övertyga Nuder, men till skillnad mot andra interna strider, gav han sig.
”Detta var troligen en av mina stora felbedömningar i valrörelsen 2006. Men jag orkade faktiskt inte
köra över min tredje finansminister i denna fråga.”
Persson ville ha Lindh
Pär Nuder har beskrivits som Perssons kronprins. Men själv anser Persson att Anna Lindh är den han stått närmast.
Att hon såg sig som ny partiledare är han övertygad om. Inte minst för att hon blev rasande när Pär Nuder fick hålla det prestigefyllda talet under upptakten till EMU-kampanjen. Hon blev ”tvärsur” och lämnade ett par dagar senare ett telefonmeddelande på Göran Perssons svarare:
– Tycker du inte att det räcker med striden om EMU i partiet? Ska vi ha en strid om ordförandeskapet också?
Även på andra områden fanns motsättningar mellan Nuder och Lindh.
”Spänningen mellan Pär och Anna hanterade båda skickligt, den hölls intern”, skriver Persson.
Göran Persson beskriver mångordigt hur stort inflytande Anna Lindh hade i regeringsarbetet. Det var hon som övertygade Persson om att Margot Wallström skulle bli EU-kommissionär.
”Jag hade svåra smärtor”
Under sina tio år som statsminister ville Göran Persson överraskande ofta avgå. Första gången var efter bara ett år på posten. Opinionssiffrorna var usla – liksom vädret och maten.
”Jag hade fått nog. Jag ville avgå.”
En annan gång var efter valet 2002:
”Jag var tröttkörd efter en lång valrörelse, jag hade svåra smärtor i höften och jag var inne i en skilsmässoprocess. Jag hade fått nog. Jag ville avgå.”
2005 var det dags igen, två gånger om. På presskonferensen efter ett KU-förhör börjar Göran Persson plötsligt tala om sin avgång. Men den ställdes in.
Några månader senare bjuder han Ingvar Carlsson och Thage G Peterson på lunch och berättar att han vill avgå och ber dem övertala Margot Wallström. Även det rinner ut i sanden.
Att politik inte alltid är det övertänktas konst har de flesta misstänkt. Maxtaxan på dagis, socialdemokraternas stora vallöfte 1998, är ett exempel.
Beslutet togs på Harpsund under VM-matchen i fotboll mellan Holland och Argentina. I halvlek tog Persson upp frågan med finansminister Erik Åsbrink.
”Erik och jag kom överens om att frågan skulle in i valmanifestet”.
Göran Persson avslöjar också hur påläggskalven Jan Nygren försvann från den politiska scenen.
Träffade Anitra 1989
Mona Sahlin var den givna efterträdaren till Ingvar Carlsson som s-ledare. Men efter ”Sahlinaffären” 1995 hoppade hon av och Nygren, då samordningsminister, ansågs given. Så given att han frågade om Göran Persson ville bli hans finansminister.
Men efter ett möte med Ingvar Carlsson försvann Nygren genom en fallucka. Enligt Göran Persson berodde det på att han utöver statsministerlönen på 65 000 kronor i månaden krävde ett tillägg från partikassan. 45 000 kronor i månaden skulle täcka partiledarens extrakostnader.
De som hoppats på att få reda på något nytt om tsunamidygnen lär bli besvikna. Göran Persson försvarar både statssekreterare Lars Danielsson och utrikesministern Laila Freivalds. I stället riktar han skarp kritik mot UD:s toppstyrda organisation.
Det första mötet med Anitra Steen ägde rum 1989. Persson var ny skolminister och hade fått listor med förslag till statssekreterare.
Han bjöd en av dem på lunch. Det var Anitra Steen som åt med kniven ”och underströk sina argument i form av taktfasta utfall med gaffeln”.
Fjorton år senare var de gifta.
”Hon var vacker, glad och stenhård.”