Därför dröjer Putins hämnd
Ända sedan USA och en rad EU-länder beslöt utvisa ryska diplomater som straff för giftgasattacken har Ryssland hotat med hämnd.
Men Putin dröjer med sitt svar. Rädsla för en bojkott av fotbolls-VM kan ligga i vågskålen.
Att Storbritannien skulle reagera starkt på mordförsöket på den ryske agenten Sergej Skripal och dennes dotter hade ryssarna sannolikt räknat med, om de nu ligger bakom attacken.
Men att nästan hela EU, USA och fler andra västländer skulle ställa upp så stenhårt bakom Storbritannien och till och med gemensamt utvisa närmare 150 diplomater ingick nog inte i Kremls plan. Till och med en rysk bundsförvant som Ungern utvisar en rysk diplomat. Även president Trump som tidigare vägrat kritisera Ryssland slog till genom att utvisa 60 ryska diplomater och stänga ett ryskt konsulat.
Att så många länder i en samfälld aktion visar sitt missnöje med Rysslands agerande är mycket ovanligt. Att den överhuvudtaget kom till stånd beror på att nervgasattacken i Salisbury inte ses som en isolerad företeelse.
Bägaren rann över
Västvärldens markering är en reaktion på Rysslands alltmer aggressiva beteende i det internationella umgänget ända sedan annekteringen av Krim 2014. Följt av nedskjutningen av passagerarplanet MH17 över Ukraina, inblandning i USA:s och andra länders val och mycket annat.
Att använda nervgift på ett annat lands territorium fick helt enkelt bägaren att rinna över.
Ända sedan EU-ländernas och USA:s besked kom i måndag har ryska företrädare i brösttoner hotat med att svara med samma mynt. Ryssland ska land för land utvisa samma antal diplomater.
Men än så länge har ingenting hänt.
I går meddelade Putins talesman att Moskva kommer att svara "vid ett tillfälle som gynnar Ryssland".
Skyltfönster
Att det ryska svaret dröjer kan tolkas på flera sätt.
En slutsats är att ryssarna tänker slå till extra hårt och därför noga vill utvärdera vilka åtgärder som bör vidtas. Sånt tar tid.
En annan, och mer trolig tolkning, är att Ryssland känner oro för att försämra sina redan usla relationer med västvärlden ännu mer. På något sätt måste man svara men ju längre man drar ut på svaret desto mer defensivt kommer det att framstå.
Mindre än tre månader återstår tills fotbolls-VM drar i gång i Ryssland. Turneringen är tänkt att bli ett ryskt skyltfönster mot världen. Ryssland ska visa sig från sin bästa sida med att genomföra ett lyckat och hyllat arrangemang och därmed få en chans att sudda ut den pariastämpel som landet alltmer fått i Europa och USA.
Kalkylerad risk
Storbritannien har hittills avstått från att förorda en total bojkott av turneringen där ett stort antal västländer deltar. Däremot har man beslutat att ingen minister eller representant från kungahuset kommer att närvara vid turneringen.
Australiens utrikesminister säger att en bojkott av VM är en av de ytterligare åtgärder mot Ryssland som regeringen överväger.
Om Ryssland eskalerar det hela med att utvisa en rad västdiplomater måste Kreml kalkylera med risken att fler länder funderar över att ta till bojkott-vapnet. Historien visar att en bojkott är en reell möjlighet.
Efter Sovjetunionens invasion av Afghanistan 1979 svarade USA, Kanada och ett antal länder i Europa, Sydamerika, Afrika och Asien med att bojkotta sommar-OS i Moskva 1980.
Mycket på spel
För president Putin personligen är det mycket som står på spel. Han sitter sin sista period vid makten och i sitt segrartal lät han plötsligt mycket mer försonlig mot väst. Hans plan verkar vara att långsamt försöka normalisera relationerna med väst innan han lämnar över. Putin behöver bli av med de ekonomiska sanktionerna för att åter sätta fart på Rysslands ekonomi och se till att ryssarna levnadsstandard inte sjunker.
Annars riskerar han att sluta som en impopulär ledare.
Finns det någon chans att Ryssland är helt oskyldigt till mordförsöket på Skripal?
Ja. Fram till nu bygger övertygelsen om Rysslands skuld på icke offentliggjorda bevis från Storbritannien och det ryska mönstret av att mörda sina egna som vi sett de senaste tio åren.
Men om Kreml verkligen är oskyldigt måste de kunna producera en godtagbar förklaring till hur ett nervgift utvecklat av Sovjetunionen kan användas vid en attack i Storbritannien.
Deras nuvarande attityd att anklaga Sverige för att vara källan till giftet för att några dagar senare via sin ambassadör meddela att det bara var "en gissning" stärker inte precis bilden av deras oskuld.