Ett populärt extrarum med lång historia

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2001-07-15

Sedan flera hundra år tillbaka har vi som tradition byggt ut små prång i anslutning till våra hus - verandor.

De så kallade ”timmermännen”, förde ut verandasnickeriet i hela Sverige. När säsongen för skogsbruket var över gav de sig iväg till storstäderna för att bygga verandor åt folk av överblivet timmer – därav namnet timmermän.

Sirligt utsågade och livligt utsmyckade har verandorna under generationer varit kännetecknet för ursvenska torp och lantställen. Vid 1800-talets mitt var ”spetskrås” på modet. Något som ogillades starkt av dåtidens nationalromantiker som såg ner på böndernas snickarglädje. Men belackarna fick ge sig.

En av de mest framträdande fähusarkitekterna i slutet av 1800-talet var Charles Emil

Löfenskjöld. Han var inspirerad av schweiziska alpstugor och det blev mycket tinnar, torn och tunna lövsågerier. Han förespråkade luft, rymd och ljus och dessa ideal håller i sig än i dag.

Dagens verandaförebilder har influenser från länderna kring medelhavet. Där flyttar man ut hela sin soffgrupp och matplats på terrassen. Som ett andra vardagsrum.

4Det som gäller nu är möbler som är designade så att de passar i både inne- och utemiljö.Det är mycket teak och rostfritt som gäller, men också de klassiska svenska trämöblerna i körsbär och ek.

Följ ämnen i artikeln