Hylla svenska pappan – det är han värd!
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2007-11-10
Män i Sverige tillhör världseliten på att vara hemma med sina barn
De har båda varit hemmapappor – på helt skilda villkor.
Olle Boman, 67, jobbade skift och passade barn samtidigt. Sonen Mats, 34, var hemma med dottern Bianca tack vare föräldraförsäkringen.
– Ändå var det nog lugnare att vara pappa på 70-talet, säger Olle.
Tänk utsvängda jeans, brandgula tapeter och Ted Gärdestad. Volvo amazoner som fortfarande rullar på gatorna i snömodden och fri barnuppfostran. I början av 70-talet, då Olle Boman var hemma och passade sonen Mats, såg mycket annorlunda ut.
Inte minst när det gällde föräldraroller. Dagens föräldraförsäkring fanns ännu inte.
Har aldrig bytt blöjor
I stället hade regeringen infört en moderskapsförsäkring om 180 dagar, men den förutsatte att mamman var hemma mest. Hon hade nämligen dubbelt så många dagar som pappan.
– Jag har jämnåriga kompisar som aldrig har bytt blöjor på sina barn. Däremot byter de blöjor nu – på sina barnbarn, säger Olle.
Själv jobbade han skift och kunde därför spendera tid med sina barn på dagarna.
– Min fru gick på utbildning och mjölkade ur. Kvinnorna hade börjat komma ut i arbetslivet så grabbarna var tvungna att ta hand om barnen i större utsträckning. Jag var hemma i tre månader, sedan använde vi barnflicka och dagis.
– Att pappan var hemma full tid utan att jobba förekom knappast, då var han arbetslös eller hade något annat fel, ler Olle.
Vi träffas hemma hos sonen, den i dag vuxne Mats. Han bor i Huddinge med sin fru Sonja och barnen Bianca, 5 år, och Samuel, 7 månader. Mats var hemma med dottern under ett halvår och planerar att ta ut ytterligare tre månader nästa sommar. Minstingen åker i full fräs på sin gåstol – han hinner knappt slå av på farten när han rundar dörrposterna.
Var det enklare eller svårare att vara pappa på 1970-talet, jämfört med nu?
– Jag tror att det var lugnare, säger Olle.
– Det var inte lika många aktiviteter. Inget skjutsande till mamma-gympa eller bebis-bio. Nu har föräldrarna ett större utbud av aktiviteter.
– Det börjar direkt när man får barn, säger Mats.
– Jag tycker att det är bra. Man får komma ut och träffa folk.
Tyckte omgivningen att det var konstigt att du var hemma med barn, Olle?
– Nej, det tycker jag inte. Vad gäller jobbet är det är som i dag, det beror på arbetsgivaren.
Har du, Mats, påverkats av att din pappa var hemma med dig?
– (Skratt) Jag uppfostrar mina barn exakt likadant! Ju äldre man blir, desto mer blir jag som min far: han cyklade till jobbet, jag cyklar till jobbet: han engagerade sig i min handboll, jag engagerar mig i Biancas aktiviteter.
– När vi var små reflekterade man inte över vem av föräldrarna som var hemma. Fast jag ser på mina kompisar, de som hade fäder som var borta mycket, att de i dag har en sämre kontakt med sin pappa.
Bäst på pappaledighet
Är ni förvånade över att svenska pappor är världsbäst på att ta ut pappaledighet?
– Nej, säger Mats snabbt.
– Jag har en kompis som var här på besök från Schweiz. Han fick syn på två pappor som var ute med barnvagnar tillsammans och sa: ”oj, vad många gay nannies ni har här!”
Vad är svårast med att vara pappa i dag, tycker du, Mats?
– Nu har vi ganska snälla barn. Allt har varit väldigt enkelt. Men svårast är att försöka leva ett inrutat liv med bestämda tider – jobb, dagis, aktiviteter, med barn som egentligen inte är eller vill vara så inrutade.
Är det någon annan skillnad mellan föräldrarollerna nu och då?
– Nu tar de vuxna hjälp av barnen för att fixa mobilerna. Tidigare var det de vuxna som kunde allt bäst, säger Mats.
– Bianca är den som behärskar datorn och dvd:n hemma. Min pappa tillhör den blinkande generationen – den som knappt kan ställa in radion, så att den står och blinkar hela tiden!