"Nu måste vi jobba vidare i hans anda"

Ett nytt mord. Den här gången på en polis.

Kan det äntligen få utvecklingen att vända i Biskopsgården?

Hector Valeria, välkänd eldsjäl i området, hoppas det.

– En gång för alla måste det hända någonting nu, säger han.

Det kommer en strid ström av människor med buketter i händerna.

Runt ett träd nära platsen där polismannen sköts ihjäl i onsdags kväll har det bildats en bred krans av blommor, ljus och teckningar från olika barn.

Många står kvar en stund i tystnad, eller utbyter några ord med poliserna som finns på plats vid Vårväderstorget.

En av dem som varit på plats både under torsdagen och fredagen är Hector Valeria, en av eldsjälarna i området.

Via fotbollsklubben Solväders FC, som han var med och startade har han sett en lång rad ungdomar passera. Vissa av dem vidare in i kriminalitet. Men många andra till utbildning, jobb och familj.

– Jag gjorde en lista bara dagen innan det här hände på ungefär 40 stycken unga som är välutbildade och har jobb. Det finns piloter, läkare, socialpedagoger, lärare, apotekare, vad du vill, säger han.

– Vi skriker efter förebilder och jag är en förebild för många här i Biskopsgården. Men jag har skapat en mängd andra förebilder genom att tjata på dem om skolan, skolan, skolan.

Fråga om resurser

Arbetet med att göra Biskopsgården tryggare för alla måste börja tidigt i åldrarna, poängterar Hector Valeria.

Men, fortsätter han. Det måste till resurser också.

– Det skrämmande är att det här har upprepats så många gånger. Nu reagerar man för att en polis har betalat med sitt liv. Men vi borde ha gjort insatser mycket tidigare. Det finns många röster i området som säger det, säger han.

– Men det handlar alltid om resurser. Vi pratar, pratar och pratar men så fort vi pratar om resurser är det kalla handen.

”Vill bort”

Ringen av blommor runt trädet växer undan för undan. En av dem som köpt blommor är Sanna Heij, som med tonårsdöttrarna Jessica och Amanda bor i närheten.

– Det har varit mycket under årens lopp. Ändå har jag och barnen känt oss väldigt trygga här, säger Sanna Heij.

– Men nu vill vi bort härifrån. Vi hade börjat titta redan innan, men nu är det verkligen aktivt sökande efter en ny lägenhet.

Hector Valeria beskriver utvecklingen i Biskopsgården som ”ett steg framåt, tio steg bakåt”.

– Men samtidigt kan vi inte ge upp, utan vi måste göra något åt det. Vi måste jobba i den här polisens anda. Han försökte skapa trygghet för oss. Låt oss jobba i den andan, säger han.

– Men då måste också politikerna och myndigheterna ta sitt ansvar. För det här är allvar.