Haiti - ett land i ständig katastrof
Bakom naturkatratsoferna finns årtionden av brutal diktatur och vanskötsel
Känns nästan som det vilar en förbannelse över Haiti.
Få länder har de senaste 50 åren fått utstå så mycket elände.
En kombination av konstant politiskt våld och naturens vrede har förvandlat vad som kunde varit en paradisö till ett av världens fattigaste och farligaste länder.
Sitt geografiska läge mitt i orkanbältet kan Haiti inte göra mycket åt. Bara under 2008 drabbades Haiti av fyra tropiska stormar som orsakade stor förödelse och dödade närmare tusen människor.
Men naturkatastroferna förvärras av att många människor bor i enkla hyddor eller uselt byggda hus och av att skogarna skövlats. Där andra länder anpassat sig till naturens krafter är Haiti fortfarande kvar på 1800-talsnivå.
Genom åren har tiotals miljarder kronor i utländska biståndspengar pumpats in i landet. Varje gång en nödtorftig återuppbyggnad är klar inträffar en ny katastrof.
Ändå är det bara halva sanningen.
För bakom naturens svåra härjningar ligger årtionden, ja nästan århundraden av diktatur, massmord och vanskötsel av landets ekonomi.
Under 50- och 60-talen var Haiti det enda land i världen som inte upplevde någon reell ekonomisk tillväxt. I ett skede då världsekonomin expanderade oerhört kraftigt.
Haiti är västra halvklotets fattigaste land. Dagens BNP är lägre än 1990. Värre ändå; klyftan mellan rik och fattig är enorm. Majoriteten lever i djupaste fattigdom. Utan bistånd skulle ekonomin kollapsa.
Bara korta perioder efter ett lyckat slavuppror 1804 när fransmännen kastades ut har Haiti haft någon form av politiskt stabilitet.
Brutala och sällsynt inkompetenta ledare har avlöst varandra vid makten i ett land som upplevt över 30 militärkupper.
En av de allra värst gick under smeknamnet Baby Doc, Jean-Claude Duvalier. En karibisk variant av Ugandas galne diktator Idi Amin.
När ett folkligt uppror störtade Baby Doc från makten 1986 hade 40 000 haitier mördats. Under tiden hade han och den övriga eliten roffat åt sig av landets tillgångar. Förmögenheter de tog med sig när de flydde.
Ett kortvarigt hopp tändes när prästen Jean-Bertrand Arisitide vann presidentvalet 1990. För första gången leddes Haiti av någon som på allvar ville dra upp landet ur fattigdomen.
Planer som skrämde militären och den ekonomiska eliten. Aristide hann bara sitta ett år innan han störtades i en kupp.
Ännu en gång befästes bilden av Haiti som katastrofernas land. Tiotusentals haititer flydde i läckande båtar till USA. Många drunknade på vägen.
Omvärlden har med jämna mellanrum försökt ingripa. Sällan med särskilt stor framgång.
Under Bill Clinton invaderade USA Haiti och återinsatta Aristide för en kort tid då han inte hann uträtta särskilt mycket.
Efter den senaste kuppen 2004 skickade FN fredsbevarande trupper som fortfarande finns kvar i landet men som mer upprätthåller en spänt lugn än skapar fred.
Omfattande korruption och hög kriminalitet har varit kännetecknande för Haiti oavsett vem som suttit vid makten. Matbistånd själs och säljs på svarta börsen.
Fattigdomen, kaoset och bristen på personlig säkerhet har aldrig gjort Haiti attraktivt som turistland. Jämför med grannen Dominikanska Republiken (ön är delad) som efter årtionden av brutal diktatur fått nån slags fungerande demokrati och blivit all inclusive-paradis för både amerikaner och svenskar.
Dit ser vägen väldigt lång och svår ut för Haiti.