Upploppen handlar om pengar – inget annat

Kerstin Weigl

Aftonbladets Kerstin Weigl: Det är ingen fostringsfråga

Polisen får två miljarder extra och Biskopsgården måste spara 33 miljoner. Jag vet att jämförelsen haltar, men ändå. Så ser den politiska viljan ut.

Det går inte att prata om förortsupploppen som en moralfråga eller fostringsfråga. Det handlar självklart om pengar. Det handlar alltid om de sega, trista, osexiga kommunala budgetfrågorna, alltid lika svåra att göra engagerande journalistik av.

Jag tänker på Biskopsgården, där varannan unge gick ut nian utan gymnasiebehörighet. Över trettio lärare försvann i höst från stadsdelens fem skolor.

Jag skriver nu inte som daltande mediatant på medelklassens gräddhylla. För 30 år sedan bodde jag själv i Biskopsgården, i ett betongblock med utsikt över radhusområde. Det var ingen idyll.

Så förfärligt var det inte heller. Mina finska och jugoslaviska grannar jobbade på Volvo och skötte sitt. Detta var före de stora besparingarna, men redan visste alla vad Biskopsgården stod för. Särskilt vi som bodde där.

Det är säkert därför upproren inte varit fler.

Jag kan undra ibland var de stridbara socialarbetarna i Gottsunda och

helskärm

Biskopsgården finns. Lärarna, kuratorerna och fritidsledarna som pallar en ordfajt med kommunstyrelsens ordförande? Som ordnar en bildmässig sittstrejk.

Men stadsdelarnas desillusionerade personal är vana att få stryk när budgeten läggs, och suckar att de gör så gott de kan. De har själva blivit underdogs. Ghetto­identiteten smittar, och mest som uppgivenhet.

Motbilder finns också. I somras lyckades personal och ungdomar i Hammarkullen rädda fritidsgården från sommarstängning genom att helt enkelt ordna ett möte där politikerna backade. Den 1 oktober planerar föräldrar från Biskopsgården en demonstration utanför biblioteket på Vårväderstorget.

Sådana eldar kanske börjar brinna.