Han väcktes ur koman av sömnpiller
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2007-11-17
Ronny Flenmoren, 30, låg i koma i sex år efter en svår bilolycka.
Men så fick han ett sömnpiller.
Och vaknade.
För hans familj är det ett mirakel.
– Av alla mediciner i världen så var det ett sömnpiller som väckte honom, säger hans far Helge Flenmoren
För sex år sedan var Ronny Flenmoren ute och åkte bil med tre av sina vänner utanför Porsgrunn i Norge.
Bilen körde av vägen och in i ett träd.
Avbryta behandlingen
Ronny Flenmoren skadades mycket allvarligt.
– Vi hade gått med på att avbryta den livsuppehållande behandlingen, säger hans far.
Men Ronny dog inte.
Men han vaknade inte heller.
Familjen såg ingen förändring eller förbättring.
Hans lilla dotter Iselin, var fyra år när olyckan skedde. Sedan dess hade hon aldrig märkt att han varit medveten om henne.
Så, för ett några veckor sedan såg hans anhöriga ett program om en ung brittisk man som kommit tillbaka till livet tack vare Zolpidem. Ett helt vanligt insomningspiller som även säljs i Sverige.
”Hoppades inte”
Efter ett familjeråd bestämde man sig för att prova samma sak på Ronny.
– Vi hoppades ingenting. Under alla år hade vi aldrig fått någon kontakt med honom.
För två veckor sedan fick han medicinen för första gången.
”Reagerade på allt”
– Efter mindre än en kvart reagerade Ronny. Han tittade upp på oss. Han log. Han reagerade på allt som sades.
– Jag fick bilder jag aldrig trott att jag skulle få, säger Helge.
Helge sa till honom att den stora flickan som stod bredvid sängen var hans dotter:
– Då kom det största leende jag någonsin sett.
På filmen rör Ronny på huvudet och verkar överväldigad av alla nya intryck.
– Vi i familjen grät. Personalen grät.
Effekten av medicinen är kortvarig, ungefär en timme. Men han har fått den varje dag. Och resultatet håller i sig.
Ska få ett värdigt liv
– Han sträcker ut händerna efter oss.
– Och han svarade ”ja” när jag frågade om han ville ha mer godis.
– Det var de första ord han yttrat på sex år.
Helge Flenmoren tror inte för ett ögonblick att hans son ska bli helt återställd.
– Nej, jag inbillar mig inte att han ska kunna spela fotboll igen. Men jag hoppas att vi kanske ska kunna prata normalt med honom om några år. Och att han ska få ett värdigt liv.