När tappar de rika tålamodet med flyktingvägrarna?
Medan Sverige får en chockhöjning av EU-avgiften kan de forna öststater som vägrar hjälpa till med flyktingmottagandet fortsatt räkna med stora bidrag från EU.
Var går gränsen för Sveriges och de övriga nettobetalarnas tålamod?
När Storbritannien lämnar EU blir det ett gigantiskt hål i unionens budget. Medan Sverige, Holland, Danmark och ett antal länder som redan betalar en stor medlemsavgift tycker att det problemet ska lösas genom att unionen minskar sina utgifter så vill EU-kommissionen i stället att alla länder ska betala mer men mest av alla ska de betala som redan är nettobidragsgivare.
I dag presenterade kommissionen sitt förslag till ny långtidsbudget för 2021-2027. De vill höja medlemsavgiften från en procent till 1,11 procent av BNP. Dessutom vill de över fem år helt slopa den rabatt som Sverige och fler andra länder har.
För Sverige kan det innebära 10-15 miljarder kronor mer i årsavgift. Även länder som Tyskland, Frankrike och Italien skulle få kraftigt höjda avgifter. Exakta belopp återstår att räkna ut.
Sverige har tidigare protesterat kraftigt mot en stor höjning av avgiften.
Solidaritet
I procent får alla EU-länder lägga till lika mycket men för de fattigare länderna rör det sig om betydligt mindre pengar. De får dessutom tillbaka mer än vad de betalar in. Vilket de kommer att få även framöver om inte de rika länderna inom kort förlorar tålamodet.
Solidaritetstanken är bärande för EU. Genom att betala extra ska de rika länderna rycka upp de fattigares ekonomier och därmed skapa en högre levnadsstandard inom hela unionen. Men då vill de rika länderna i gengäld kunna kräva solidaritet av de mindre bemedlade på områden där de kan bidra.
Sedan den stora flyktingvågen 2015 har EU skakats i sina grundvalar av konflikten om hur en gemensam migrationspolitik ska se ut. Trots otaliga försök att komma överens har de 27 länderna inte kunnat enas. Den stora klyftan går mellan de länder som anser att det enda rimliga är att fördela bördan av flyktingmottagande, både för att det kostar pengar och för att integrationen blir mycket svårt när ett fåtal länder tvingas ta emot stora mängder asylsökande.
Inget tvång
Meningen är att en slutgiltig migrationslösning ska klubbas på toppmötet i slutet av juni. Hur det blir med den saken återstår att se. Motsättningarna är fortsatt hårda där länder som Ungern, Slovakien, Tjeckien och Polen inte vill ha någon tvingande fördelning av flyktingar mellan EU:s medlemsländer.
Samtidigt tillhör dessa länder de som ihop med Grekland och Rumänien ligger i topp när det gäller att få bidrag från EU. Medan Polen går 100 miljarder kronor plus på sitt EU-medlemskap så får Tyskland betala närmare 140 miljarder kronor.
Ungern tjänar 50 miljarder kronor medan Sverige får punga ut med 20 miljarder när bidragen räknats in.
Sverige är ihop med Tyskland och Österrike de länder som tagit emot överlägset flest asylsökande.
Under det senaste året har en kraftigt ökad irritation märkts från Västeuropa mot det forna Östeuropas beteende. Det gäller inte bara oviljan att ta emot flyktingar.
Når gränsen
Länder som Polen och Ungern har gjort oroande lagändringar som minskar rättsäkerheten och yttrandefriheten. Några av EU:s hörnstenar.
Min känsla är att Sverige, Tyskland och andra på regeringsnivå börjar nå gränsen för vad de kan acceptera.
Då ligger deras ribba sannolikt betydligt högre än den folkliga opinionen i samma länder. Här har EU ett jätteproblem.
Vad händer med EU:s legitimitet om en majoritet av befolkningarna i Västeuropa inte längre vill betala till de fattigare länderna om de fortsätter obstruera? Särskilt i ljuset av det allt hårdare klimatet mot invandring.
Här finns en klar risk för att fler väljer att göra som britterna, lämna EU. Alternativ att unionen i praktiken bryts sönder av motsättningarna.
EU-kommissionen försöker förebygga detta genom att i den nya långtidsbudgeten föreslå att pengarna som går till regionala bidrag ska minska med sex procent. Man vill också omfördela en del pengar så att Italien och Grekland, som i praktiken får ta hand om en stor del av flyktingströmmen, ska få mer bidrag och de östeuropeiska länderna mindre.
Men några gigantiska förändringar lär det inte bli eftersom alla 27 länderna måste enas om långtidsbudgeten. Ungerns röst väger lika starkt som Sveriges i det arbetet.