Jag ger gärna min dos till någon som behöver den bättre
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-10-14
Robert Laul tänker inte vaccinera sig
Det gör ont, tar tid och kostar säkert pengar.
Skänker i stället mitt vaccin till bättre behövande.
För en tid sedan följde jag en radiodebatt i P1 av en tillfällighet. I en timmes tid diskuterades svininfluensan.
Ur alla tänkbara perspektiv.
– Hur förbereder man sig i Kina? undrade en allvarstyngd programledare och en expert svarade passionerat och utförligt.
Jag blev irriterad och stängde av.
Det är väl bara en vanlig jävla influensa?
Jag är en enkel kille från Göteborg i mina bästa år (snart 34). På min ”att göra”-lista kommer vaccination långt ner.
Sprutor är otäcka, kostar säkert massa pengar och jag lägger hellre tiden på det tandläkarbesök jag skjutit på framtiden alltför länge.
Riskerar jag att förvärra situationen genom att gå runt som en potentiell smitthärd?
Det vet jag faktiskt inte men i receptionen på företaget där jag jobbar finns ”munskydd att hämta och ska bäras av dem som befaras vara smittade före akut hemgång”.
Jag är noga med handspriten och nyser i armvecket.
Är jag ändå en idiot som resonerar så här? En samhällsfara? Det är möjligt men i så fall är jag inte ensam. Frågade runt på redaktionen hur folk egentligen ställer sig till det här med vaccinering:
– Nej, för helvete. Inte mot fästingar heller, saPeo, 42.
Dessutom kan det faktiskt bli brist på vaccin.
Jag efterskänker min dos till de som behöver den bättre.