Polisen stänger ner kvinnoregistret

Publicerad 2014-12-16

Det kritiserade kvinnoregistret hos Stockholmspolisen har stängts ner.

Polisen har även anmält sig själv.

Men polismästaren Christian Agdur försvarar databasen som innehåller kränkande uppgifter om våldsutsatta kvinnor.

– Syftet har varit att skydda offren, säger han till Aftonbladet.

Aftonbladet möter Christian Agdur, polismästare i Södertörn på tisdagsförmiddagen, på ett hotell i centrala Stockholm.

Han är där på en konferens med landets polischefer. Men har haft fullt upp sedan tidig morgon med att svara i telefon.

I morse avslöjade Ekot att Brottsoffergruppen vid Södertörns polisen har registrerat tusentals våldsutsatta kvinnor.

I många fall har de enskilda poliserna skrivit kränkande omdömen om kvinnor, enligt Ekot. ”Mytoman, ­psykiskt instabil, knepig, svag”, står det i databasen.

Försvarar registret

Christian Agdur säger att han fick kännedom om registret i samband med att han blev uppringd av journalisterna på Ekot nyligen.

Han förklarar också att registret skapades 2002. Och att inga nya uppgifter läggs till i det sedan förra året.

Men han försvarar idén bakom det.

– Registret har i första hand skapats för att skydda kvinnorna. Vi ville veta vilka hot som finns och vilka åtgärder vi kan vidta för att de inte blir uppsatta för upprepade brott, säger han.

Databasen fick alla nödvändiga tillstånd. Fokus har varit att kartlägga de våldsamma männen. Polisen har också gjort den tolkningen att förutom gärningsmännen var det också tillåtet att lägga in ”deras närmaste krets, där även kvinnorna ingår”, enligt Agdur.

– Jag uppfattar inte att vi har fokuserat på kvinnor. Vi har fokuserat på gärningsmännen. Men brottsofferarbetet handlar om målsägande, oftast kvinnan. Då behöver vi de här uppgifterna.

”Förstår att man känner sig kränkt”

När man lyssnar på intervjun som han gjorde med Ekot framstår det som att Agdur inte kände till att registreringen av kvinnorna var så omfattande.

– Det jag inte kände till var att tillståndet inte förnyades. Och därför ska jag låta en oberoende åklagare pröva om vi har gjort fel.

På vilket sätt skyddar man en våldsutsatt kvinna genom att spekulera i hennes psykiska tillstånd?

– Det kan vara relevant att veta om man ska göra en bedömning av hennes trovärdighet. Är hon utsatt för större risk därför att hon är psykisk vek, om det finns en sådan diagnos.

Men enligt Ekot handlar det inte om läkarutlåtanden, utan om de enskilda polismännens gissningar?

– Det är ditt påstående, jag kan inte verifiera det. Men det är klart det ligger i sakens natur att en polisman som talar med ett brottsoffer gör även en subjektiv bedömning.

Hur ser du på att även barnens psykiska status tagits med?

– Det kan vara högst relevant. Det finns situationer där barn till och med mördar sina föräldrar.

Förstår du att många av kvinnorna i registret känner sig kränkta över att finnas med där?

– Jag kan förstå att man känner sig kränkt. Men det här ett register som används av tre fyra medarbetare som haft uppgift att skydda och stödja brottsoffren.

Varför förnekar flera poliser som jobbat med registret att det finns när Ekot ringer upp?

– Jag kan bara svara för mig själv. När jag fick frågan satte jag mig in i det och erkände att vi har ett register, men sen har det visat sig att det gick ut. Min tolkning är att det kan vara ett missförstånd, att poliserna inte förstått vad man har frågat efter.

Det har uppenbarligen funnits felaktiga uppgifter, enligt Ekot. Ska det vara så?

– Det ska inte vara slarvigt, inte innehålla fel. Man ska formulera sig omsorgsfullt. Och där kan vi ha brustit. Utredningen får visa om vi har brustit i vår kompetens och utformning.