Amir, 14, måltavla för gänget – skickades till Turkiet

Publicerad 2024-01-10

Amir var 14 år gammal när han hamnade i händerna på ett kriminellt gäng.

Han blev en måltavla och då beslutade hans föräldrar att skicka honom på en uppfostringsresa till Turkiet.

– Vi höll på att förlora vår son, säger hans pappa.

Amir beskrivs av sina föräldrar som en glad och snäll pojke som brukade vara driven och duktig i skolan. Men i åttonde klass förändrades han. Gängkriminella började rekrytera barn på skolområdet och Amir lockades av märkeskläder och snabba pengar.

Han var bara 14 år gammal när han gömde knark hemma i pojkrummet.

– Hans umgänge förändrades och han började ogilla skolan, säger Amirs mamma.

En dag slog polisen till hemma hos föräldrarna och genomförde en husrannsakan i bostaden.

Där hittade de droger till ett värde av hundratusentals kronor.

Kort efter händelsen tog de gängkriminella kontakt med familjen och krävde tillbaka drogerna som polisen tagit i beslag. Ett annat alternativ var att betala tillbaka i pengar.

Amir blev en måltavla och den händelsen blev droppen för hans föräldrar.

Föräldrarna bestämde sig för att skicka Amir utomlands – bort från problemen.

Skickades till Turkiet

Föräldrarna bestämde sig för att skicka Amir utomlands – bort från problemen i hemstaden.

– Han var skyldig gänget det som polisen tog i beslag. Vi kunde inte låta honom vara kvar i samma miljö. Vi har inte släkt i Sverige och bestämde oss för att skicka honom till Turkiet, berättar hans pappa.

Amir trodde att han skulle skickas på semester. Men en kort semester skulle bli en sex månaders vistelse i Turkiet. En slags uppfostringsresa för att få honom att lämna gängkriminaliteten hemma i Sverige.

– Vi litade inte på svenska myndigheter. Vi tänkte att vi måste ha ork och energi för att kämpa mot gänget, annars skulle vi förlora vår son, säger hans pappa.

”Sverige har misslyckats och det kommer bli värre och värre”, säger Amirs pappa.

Gömde hans pass

Amir protesterade mot resan men föräldrarna fick sin vilja igenom och snart därefter började hans nya vardag hos släktingarna i Turkiet.

– Han upprepade hela tiden att det inte är farligt i Sverige och att gänget är hans vänner. Vi kom till slut överens om att han skulle stanna i Turkiet för att det fanns ingen annan utväg, säger Amirs mamma.

För att Amir inte skulle kunna ta sig tillbaka till Sverige gömde föräldrarna hans pass och telefon. All kontakt med Sverige skulle brytas. Det enda han fick ha var en gammal knapptelefon för att kunna ringa sina föräldrar.

Familjen ansåg att Amir behövde lära sig disciplin. Han fick därför börja på en turkisk skola med skoluniform och strikta regler. Efter skolan fick han inte heller umgås med sina vänner, han skulle gå raka vägen hem. De enda han fick tillbringa tiden med var sina kusiner.

– Vid skolans utgång fanns det vakter, eleverna går in på morgonen och ut när skoldagen är slut. Man kan inte rymma eller skolka, säger mamman.

Tabubelagt ämne

Aftonbladet har tidigare rapporterat om barn som förs utomlands på olika typer av uppfostringsresor. Enligt siffror från Utrikesdepartementet skickas över tio personer utomlands varje år. Länderna som sticker ut med flest fall är Somalia och Kenya. Men det finns även enstaka fall där barn har skickats till länder som Turkiet, Gambia, Etiopien och Irak.

Att skicka sitt barn utomlands för att komma bort från kriminaliteten är tabubelagt, berättar Amirs föräldrar.

– Det är en jättekänslig sak, det är inte många som vill prata om det, säger pappan.

Efter ett halvår fick Amir komma hem till Sverige. Föräldrarna tyckte att han hade förändrats och bestämde sig för att låta honom stanna.

– Han berättade att han mådde jättedåligt av det han fick uppleva i Turkiet. Jag sa att resan var en konsekvens av hans handlingar, det var inte jag som hade gjort något, säger mamman och fortsätter:

– Vi fick känslan av att han var redo att komma tillbaka, han var på rätt bana igen. Det är vår son och vi ville inte heller vara långt borta från honom.

Hur var det för er att skicka honom till Turkiet?

– Saknaden var en del av mig men det finns ingenting i Sverige som kunde ha hjälpt honom, säger hans mamma.

Hur reagerar ni när politiker pratar om nyrekrytering?

– Det är skitsnack, det går inte att lösa problemet med bara polisiära åtgärder. Sverige har misslyckats och det kommer bli värre och värre, säger pappan.


Amir heter egentligen någonting annat.

Följ ämnen i artikeln