”Underlag för en hel biopic”

Uppdaterad 2016-07-25 | Publicerad 2016-07-23

En av Sveriges största ikoner tog till slut modet till sig att berätta sin historia med egna ord.

Den är maffig nog för en riktigt bra film.

För det går inte att värja sig mot Carola.

Carola har fått frågan om att göra ”Sommar i P1” många gånger, men alltid tackat nej. I år, när hon fyller 50, kände hon att det var dags. Hon vill berätta med egna ord, i kontrast till alla löpsedlar, och ramar in det med högläsning ur sin dagbok kring genombrottet med Främling 1983.

Vad är det då hon berättar, när hon får säga det själv?

Det mesta är känt. Underbarnet som struntade i jantelagen och slog igenom, den kärleksfulla barndomen, frälsningen, karriären, när hon fick sonen Amadeus och kampen för att adoptera dottern Zoey från Sydafrika.

Men det blir en del annat också. Carola berättar om när hon övertalades att sälja en bild på nyfödde Amadeus till en tidning. Hon konstaterar sorgset och avslöjar samtidigt vems beslutet var: ”Vi var två, därför gick det som det gick.” Eller när hon med gråten i halsen tackar sin syster som fått försvara och förklara henne hela livet. Då blir hon plötsligt ganska vanlig. Då ryser jag.

Carola vore inte vår mest amerikanska superstar om hon inte också talade om sitt stora engagemang för utsatta i samhället. Det kanske är lätt att avfärda att hon lyfte upp a-lagare som ramlat av bänken i Hallunda eller tvättade och klippte en uteliggares hår som messiaskomplex. Men så tar vi oss till nutid när Carola åker till Kos med charterplan för att hjälpa flyktingar (där medresenärerna vill ta selfies, hej ironi) som sedan får bo hemma hos henne. Då kan alla belackare faktiskt hålla käften.

Hennes sommarprat är en storvulen inspirationsföreläsning, men också ett tidsdokument och ett underlag för en riktigt bra biopic, alltså en film om en kändis hela liv. Carola är Carola och kommer att leva i evighet.