Kerstin såg sin make dö
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-09-04
Ambulansen körde fel – kom 20 minuter för sent
Ambulansen körde fel i en korsning.
Det blev en omväg, två mil på den slingrande 27:an.
Under den tiden slutade Ingemar Lignell i västgötska Boda att andas.
Kerstin Lignell, 75, såg sin man dö och hon säger att det var så fruktansvärt tokigt. Först prata med en människa i Göteborg som inte ens kände till väg 27. Som skickade ambulans från Borås tre mil bort, fast de bor en mil från Tranemo där det finns en ambulansstation.
Varför fick hon inte tala direkt med ambulansen, så att de kunde hitta rätt?
Det var 10 november förra året. Ingemar hade fått en hjärtinfarkt. Han var frisk, men en gammal man. 86 år. Hade han överlevt om ambulansen kommit 20 minuter tidigare?
På den frågan finns inga svar.
Hur ofta är ambulanser försenade runt om i landet? Ingen vet det heller. Mörkertalet är okänt.
Egentligen ska alla sådana dödsfall granskas av Socialstyrelsen, men ingen anmälan gjordes efter Ingemar Lignells död. Kerstin Lignell skrev en insändare i stället.
”De har mörkat”
Vi begärde ut Socialstyrelsens tillsynsärenden om ambulans och SOS Alarm sedan två år, vilka visade sig vara totalt 47. Det är fasansfull läsning.
Exempel två. En lördagsmorgon ligger 34-årige Mats Tuwezén döende i sin mammas hall i Malmö. Alla ambulanser är upptagna, det är blixthalka och tio trafikolyckor i trakten.
Mamma och två syskon ringer åtta gånger, springer ut och in i strumplästen, spanar under växande panik.
En akutläkare kommer, då dör Mats medan läkaren skriker i telefonen om ambulans.
När ambulanspersonalen kliver in har två timmar gått. Två timmar.
Nu har drygt ett år gått sedan Carl-Ebbe Tuwezén begravde sin son. Han är som advokat van vid processer, men har inte orkat bråka om Socialstyrelsens utredning.
– Men jag upplever att de mörkat, säger han. Jag hade väntat mig att själv bli kallad till en utredning, få lyssna och kommentera. Men allt handlar om att skydda varandra.
Ingen kritik
Rapporten slår fast att omständigheterna var ”exceptionella” och utredarna avstår från kritik. Larmet om Mats hade högsta prioritet. Men så hade även larmen om bilolyckorna.
Benbrott gick före hjärtinfarkt.
Sexton utredda dödsfall på två år, då ambulanser försenats, kört bort sig – eller inte skickats alls. Oftast finner Socialstyrelsen något att kritisera. Vanligast är olika ”missförstånd”.
Vissa människor är enklare för larmoperatörerna att ”missförstå” än andra. Som invandrare, berusade eller misstänkt berusade.
Ville prata med pappan
Exempel tre. En skärrad flicka i Malmö ringer om sin pappa, han har misshandlats hemma. Blod i hela lägenheten. Operatören kräver att tala direkt med pappan, dottern svarar: ”Nej men snälla, han är jättearg.”
Tjugo minuter senare vädjar dotterns kompis: ”Kan ni bara komma hit, okej, det är jättehemskt.” När pappan lyfter huvudet forsar blodet. Operatören svarar: ”Vi får inte lov att skicka ambulans när patienten inte vill.”
Efter en och en halv timme ringer även en son, då andas hans pappa lite fortfarande. Men bara en stund till.
Sonen frågar: ”Varför kunde ni inte komma från början när vi ringde?”
Ja, varför? Mannens liv rann bort, hans barn vadade i hans blod medan de under 96 minuter ringde 112.
Chefläkaren på SOS Alar m skrev i sitt yttrande: ”Ärendet var komplext och operatörerna hade att använda rutiner, som till dels stred mot varandra.”