Sicken kändis

Kerstin Nilsson

Folk på stan vet faktiskt vem Sven-Erik Österberg är

helskärm

Sven-Erik Österberg.

Vet folk verkligen vem det är?

Inte en chans, trodde vi.

Med Sven-Erik på en pinne gick jag till Centralen i Stockholm och ställde frågan – rakt ut.

Och fick tji.

– Det är Sven-Erik Österberg. Han är gruppledare i riksdagen för Socialdemokraterna, sa Henrik Hylander, fastighetsmäklare från Södertälje – utan att behöva fundera.

Självklart visste folk vem mannen på skylten var. Ingen tvekan. Även om flera hade problem med namnet visste nio av tolv direkt att det handlade om en socialdemokratisk politiker. Några visste också att han nu pekas ut som en av de hetaste – till och med den hetaste partiledarkandidaten efter Mona Sahlin.

Kanske gav manchesterkavajen och den röda slipsen en vink – men det räcker inte som förklaring.

Sven-Erik Österberg är inte så okänd bland folk som man kanske skulle kunna tro. Han är visserligen en trotjänare inom partiet och har gått den långa vägen, men han har bara varit minister en kort tid under Göran Persson och han har aldrig haft någon framträdande roll eller gjort några spektakulära utspel.

Pr-experten Paul Ronge tror att den här mannen är just vad Socialdemokraterna behöver nu.

Sven-Erik Österberg skulle kunna ha "landsfaderpotential".

– Han är en person med stark integritet och ärlig approach. Han har inget av den slirighet som förknippas med Pär Nuder eller de översittarfasoner som Göran Persson kunde ha. Inte heller glassigheten, som Mona Sahlin.

– Det viktigaste för Socialdemokraterna just nu är att han gör ett genuint ärligt intryck – det är hårdvaluta gentemot väljarna. Han står i mitten och kan vara vågmästare mellan högern och vänstern inom partiet. Han är lätt för vanliga sossar att identifiera sig med.

Men - vad säger Sven-Erik på pinnen själv?

Som vanligt kommer det ett uttalande som vi har hört förr, från andra:

"Nu har vi valt en valberedning, som ska ha sin process, och pröva allas vårt förtroende och välja ny partiledare. Det är en process som måste få ta den tid som den tar. Det tänker jag respektera, och den respekten visar jag genom att inte kommentera eller spekulera i frågan om den nya partiledningen.

Varken ja – nej, alltså.

Inte särskilt oväntat.