FN klarar inte av kriget i Kongo
Pinsamt men inte förvånande med massvåldtäkter nån mil från FN:s högkvarter
FN är i bästa fall bra på traditionella fredsoperationer med två fiender och en tydlig gräns.
Världsorganisationen klarar inte av att hantera kaotiska konflikter som den i Kongo.
Under min 30-åriga journalistkarriär har jag besökt ett antal FN-operationer. I södra Libanon och i Korea fanns och finns tydliga demarkationslinjer. Det gäller "bara" att se till att de två stridande sidorna hålls isär och rapportera om eventuella övertramp.
Tydligt och militärt. Ganska få civila inblandade.
Kongo är något helt annat. Nummerärt är det FN:s största fredsbevarande operation med över 20 000 soldater. Men området de ska ha koll på är gigantiskt. Överallt byar och städer med civilbefolkning. Ett fattigt, instabilt land där olika krig avlöst varandra under lång tid.
I dagens lågintensiva inbördeskrig finns ingen tydlig front. Vilket område som kontrolleras av vem skiftar. Precis som allianserna mellan de olika gerillarörelserna och Kongos statliga armé. De som är "vänner" enda dagen kan vara fiender nästa.
Mobiltelefoner
Denna "ryckighet" gör området mycket svårövervakat.
Konflikten är inte ett traditionellt krig mellan stater. Mer ett krig om Kongos enorma mineralrikedomar, bland annat koltan som är en viktig beståndsdel i mobiltelefoner. Vilket innebär att korruptionen är enorm. Vem som helst kan köpas för pengar.
I grunden ligger den etniska konflikten i Rwanda mellan hutu och tutsi som via flyktingströmmar spillt över till östra Kongo.
Mitt i detta getingbo sitter FN med huvuduppdraget att skydda civilbefolkningen. Styrkor från en massa länder med olika kulturer och skiftande inställning till fredsarbetet.
15 000 våldtäkter
Visst är det pinsamt för FN att 500 kvinnor våldtas bara någon mil från styrkans högkvarter. Ändå inte särskilt förvånande. Våldtäkter används tyvärr som vapen i krigföringen i Kongo. Förra årets rapporterades 15 000 våldtäkter. Lika många året före. Lägg därtill alla som aldrig kommer till myndigheternas eller hjälporganisationernas kännedom.
Utan FN-soldater i varenda by som omedelbart kan kalla in förstärkning finns inte en chans att förhindra övergreppen.
Med uppdraget i Kongo har FN helt enkelt tagit sig vatten över huvudet. Situationen påminner lite om FN-missionen under Bosnienkriget. I sina pansarfordon åkte FN-soldaterna runt på vägarna i ett fåfängt försök att förhindra övergrepp på civilbefolkningen. Överallt runt dem mörades och våldtogs människor. I Srebrenica massakrerades 8 000 män mitt framför näsan på holländska FN-soldater.
Bomba
Fred blev det inte förrän USA bombat skiten ur bosnienserberna.
Säkert gjorde FN någon nytta i Bosnien precis som de gör i Kongo. Men de kan inte förhindra annat än en bråkdel av övergreppen.
Kongofiaskot bidrar till bilden av FN som en misslyckad organisation som sällan gör någon nytta. Vilket är både sant och falskt. Men det var inte bättre förr.
På den tiden supermakterna Sovjetunionen och USA stod mot varandra lamslogs FN konstant av de bådas vetorätt. I praktiken hindrade det FN att agera i en rad konflikter.
Tandlöst
Med Berlinmurens fall höjdes förväntningarna på världsorganisationen kraftigt. Plötsligt skulle FN lösa allt. Det började hyfsat med Kuwaitkriget där USA och en allians av stater under FN-flagg befriade Kuwait efter Saddam Husseins invasion.
Sen kom det grus i maskineriet.
USA tyckte rätt snart att man inte behövde FN längre. Irakkriget 2003 startades i direkt strid med FN.
I och med Obamas tillträde som president har FN åter fått en större roll. Men den kan aldrig göra mer än vad medlemsstaterna tillåter den att göra.
FN är inte mer tandlöst i dag än vad det alltid har varit.