Kina världsmästare i avrättningar
Dödsstraffet används för att uppfostra befolkningen och bli av med kritiker
Världen rasar över Kinas avrättning av en britt.
Men vem bryr sig om de tusentals ansiktslösa kineser som varje år får ett skott i bakhuvudet efter summariska rättegångar?
Kina är världsmästare i statligt sanktionerade mord.
Statistiken över avrättningar betraktas i Kina som en statshemlighet. Därför finns inga officiella siffror.
Amnesty International anser sig ha belägg för att 1 718 kineser avrättades under 2008. Vilket innebär att Kina står för tre fjärdedelar av alla som avrättades i världen.
Medborgarrättsorganisationen säger dock att den verkliga siffran troligen är mycket högre. Kanske 5 000-6 000 avrättade.
Inte bara siffrorna skrämmer. Utan också den lätthet med vilken Kina utdömer dödsstraff och avrättar folk. Nästan nonchalans.
Individens rätt väger fjäderlätt mot samhällets makt.
Många döms utan att ha en försvarsadvokat värd namnet närvarande. Bevisningen är ofta mycket bristfällig. Inte sällan har de dömda utsatts för tortyr.
En enda förbättring har gjort under senare år. En högre domstol måste numera fastställa straffet.
Dödstraffet används av kommunistpartiet som ett sätt att bli av med regimkritiker och uppfostra befolkningen. När partiet driver en hård kampanj mot exempelvis korruption döms de som tagit emot mutor till döden för att avskräcka andra.
Vanligaste avrättningsmetoden är fortfarande att tvinga de dömda att gå ner på knä, gärna i grupp. De beordras att böja huvudet i en gest av underkastelse och ånger. En soldat avlossar på mycket kort avstånd en gevärskula i bakhuvudet på den dömde.
Därefter behandlas kropparnas som statens egendom. Under många år har det kommit trovärdiga uppgifter om att de avrättades kroppar plundras på organ som sedan transplanteras på kinesiska sjukhus där utländska patienter betalar dyrt för servicen som gör att de slipper stå i kö i sina hemländer.
Sedan några år tillbaka avrättas fler och fler med en dödlig injektion.
Världen brukar pliktskyldigast fördöma Kinas avrättningar när Amnesty en gång om året kommer med sin rapport. Men det är inget som hindrar utländska företag eller regeringar från att upprätthålla vänskapliga förbindelser med Kina.
Avrättningen av de mentalsjuke britten Akmal Shaikh har en storpolitisk dimension.
Storbritanniens premiärminister Gordon Brown tog personligen upp saken med sin kinesiske kollega Wen Jinbao. 27 gånger vädjade britterna till kinesiska myndigheter om att ställa in avrättningen.
Förgäves.
Det hade kostat Kina väldigt lite att omvandla brittens straff till livstids fängelse. Att man struntade i alla propåer säger en del om regimens svällande självförtroende på den internationella arenan. Kanske vill den framväxande stormakten på det här sättet visa var skåpet ska stå.
Man vet att västvärlden inte vågar vidta några sanktioner. Det skulle kosta för mycket.
Några verbala örfilar kan Kina stå ut med.