IS kan krossas – men ingen vågar sätta hela Mellanöstern i brand

Wolfgang Hansson

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Publicerad 2015-11-18

IS har inga vänner bland världens stater. Bara fiender.

När hela världen står enad mot terrorgruppen borde det rimligen vara en lätt match att krossa dem.

Så varför är det då så obegripligt svårt att driva bort IS från Syrien och Irak?

Ett och ett halvt år har gått sedan IS i en blixtoffensiv intog stora delar av Syrien och norra Irak. Innan dess var det få som ens lagt märke till gruppen. De var en ­liten islamistisk sekt bland andra i det ­syriska inbördeskriget.

Vid tidpunkten för IS offensiv bedömde CIA att de hade omkring 10 000 man i ­sina led. Efter ändrade den amerikanska spion­organisationen siffran till 30 000.

Det är ändå inte mycket till armé för att hålla ett område stort som Storbritannien. Inte ens om man tar hänsyn till att stora delar av deras territorium består av obebodd öken.

Ingen jättearmé

Som förklaring, till att de ändå lyckats, lyfts ofta fram att de lierat sig med sunnimuslimska milisgrupper i Irak. Många av dessa ingick tidigare i den förre diktatorn Saddam Hussein armé.

Men även med detta stöd är det ingen jättearmé vi talar om.

IS har utropat en stat, kalifatet. Men den upprätthåller bara ett fåtal grund­läggande samhällsfunktioner, bland dem shariadomstolar.

Ekonomiskt överlever IS på att driva in skatter av de åtta–tio miljoner människor som lever i de områden som de ockuperar. De säljer olja från den syriska regimens källor som de tagit över. Men i takt med att USA bombat deras raffinaderier och också bilarna som transporterar ­oljan så minskar dessa inkomster.

Det finns ingen stat i hela världen som officiellt stödjer IS. Däremot finns det ­enskilda rika personer, framför allt i Saudi­arabien och Gulfstaterna som ­donerar pengar.

Sammantaget är IS bygge betydligt mer bräckligt än det ofta framställs.

Om världen enade sig om att driva ut IS skulle gruppen inte ha en chans. Men det är alltför många länder i den amerikanska koalitionen som spelar ett dubbelspel.

Turkiet hävdar att de bekämpar IS men i praktisk handling ser de IS som ett sätt att hålla kurderna i Turkiet och i grannländerna i schack. Om IS krossas ger det kurderna en chans att bilda en stat av ­delar av Syrien och Irak och, fruktar ­Ankara, så småningom även Turkiet.

Läpparnas bekännelse

Saudiarabien ger också läpparnas ­bekännelse till kampen mot IS men gör i praktiken väldigt lite. Deras form av ­islam, wahabismen, har rätt stora likheter med IS. Det saudiska kungahuset vill inte ställa upp med marktrupper av rädsla att det ska skapa instabilitet bland den egna befolkningen där många sympatiserar med militant islamism.

Det var ingen slump att 15 av de 19 flygkaparna som genomförde terrordåden i USA 2001 var saudier.

Om man bara ser till de militära styrkeförhållandena borde det vara en smal sak för omvärlden att besegra IS. Men omvärldens rädsla – för att med ett resolut militärt ingripande underblåsa terrorismen och sätta hela Mellanöstern i brand – gör att Obama, Cameron, Putin och alla andra tvekar.

Kan Frankrikes begäran om hjälp från EU tvinga fram en ny strategi?

Bombningarna är ett sätt att ­hålla IS i schack medan man funderar på andra vägar. Fast de flesta redan inser att marktrupper är svaret. Frågan är bara vem som ska ställa upp med dem.

Jag tycker att man kan jämföra med talibanernas situation i Afghanistan 2001 när USA invaderade som svar på terrordåden i New York. Då tog det ­bara några veckor innan ­regimen kollapsade tack ­vare att USA samarbetade med Norra Alliansen, en lokal väpnad grupp som redan låg i krig med talibanerna.

Med en liknande taktik borde IS också snabbt kunna krossas.

Problemet är att det inte är samma sak som att besegra terrorgruppen. För att göra det måste man också ­utrota deras förvridna ideologi.

Annars så dyker de snart upp och börjar om i någon annan sönderfallande stat.