Minröjning – ett rått yrke

Staffan Heimerson

I forna krigsområdet räddar råttorna liv

MABALANE/Moçambique. Från sin bas följer Luís Chicohe med ögonen vad som sker vid fronten. Han ser hur Robinho förflyttar sig framåt, sniffar mot marken och ger ifrån sig ett kort läte.

Luís ropar: Felicitações, Robinho. Grattis. Stanna där!

Robinho är Moçambiques bäste minröjare och han har nu utan att skada sig själv lokaliserat ännu en av de minor som gömts i många delar av landet som under tjugo år härjades av inbördeskrig.

Minorna ligger gömda ända in i huvudstaden Maputos ytterområden. De ligger var helst befrielserörelsen Frelimo ville skydda sig mot den Renamos anfall eller var helst Renamo ville säkra erövrat territorium. Båda sidor lade ner minor utan att upprätta kartor. Det har varit ett tidsödande och livsfarligt uppdrag för internationella frivilligorganisationer.

Det är därför, 18 år efter fredsutbrottet, det fortfarande behövs minröjare.

Robinho är en av dem. Det speciella med honom är att han är fem år, 70 centimeter lång och bara väger 1,5 kilo.

”Effektivare än människor”

Robinho är en råtta, modell gambisk hamsterråtta, som dresserats att sniffa TNT, sprängämnet i landminorna och som tack varje sin ringa vikt kan trampa på dem där de ligger begravda i marken utan risk att de detonerar.

– Min råtta är effektivare än människor som minröjare. Robinho täcker större areal på kortare tid. Han har energi och behöver inte pausa så ofta som människor. Robinho visar var minorna ligger och sedan detonerar vi dem och världen blir en aning säkrare. I alla fall här, säger hussen Luís Chicohe.

– Inga nackdelar, frågar jag.

– Nja. Han gillar bara att jobba tidigt på morgonen. Den gambiska hamsterråttan är ett nattdjur. När dagsvärmen kommer, långt över 30 grader, kryper den ihop, lägger sig på rygg och sätter upp skylten ”Får ej störas”.

Robihno är en av 32 råttor som arbetar

i den belgiska frivilligorganisationen Apopos tjänst. De har alla namn och Apopofolket vittnar om att de kan skilja råttorna åt.

– Man får ett förhållande till dem. Som till en katt eller till en hund.

500 000 minor

Moçambique är tillsammans med Angola, Kambodja och Afghanistan de fyra värst landminerade länderna på jorden. Bara i Moçambique handlar det om säkert 500 000 minor.

Norge har nu bistått det fattiga Moçambique med 7 miljoner kronor till minröjning. Den blir dyr därför att säkerheten gör att man måste gå så försiktigt fram. Och det är en tidsödande process.

Trots försiktigheten och varningsorden skördar minorna fortfarande offer. I markerna mellan huvudstaden Maputo och Sydafrika, som var en het krigszon, hittas ofta skelett från människor som sprängts. I förra månaden trampade en kvinna på en landmina vid en av de platser alla vet är speciellt utsatta, pylonerna till högspänningsledningar som leder in i städerna. Under inbördeskriget minerades det kring dessa för att hindra motståndarsidans sabotörer att nå fram och slå ut elektriciteten i stora delar av landet.

Dessa områden är viktigare än någonsin, när landsbygdens människor flyttar till större städer för att få lönearbeten och komma in i penningekonomin; det är på obebyggda tomter i städernas ytterområden de kan bygga sina skjul och kåkar.

– Prognosen för minröjningen är god. Vi ska bli klara, sa Luis Chicohe.

– Ge oss fyra år till.