Drabbade av Putins vrede

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-11-02

Rysslands georgier är fritt villebråd efter spionaffär

förföljda På Medborgarnas hjälpkommitté köar Moskvas georgier för att få hjälp mot polisens och myndigheternas trakasserier. Var och varannan dag lyfter flygplan med utkastade georgier mot huvudstaden Tbilisi.

I en mörk källarkorridor sitter tysta män och kvinnor längs väggarna och väntar.

Timme efter timme väntar de, och om de inte får hjälp i dag kommer de tillbaka nästa, och nästa.

De har ingen annanstans att ta vägen.

Gemensamt för dem är att de är georgier, och georgier är sedan tre veckor fritt villebråd i Putins Ryssland.

Varför?

Därför att Vladimir Putin känner sig förolämpad av den georgiske presidenten Saakasjvili. Denne lät ju gripa fyra ryssar som spioner och utvisade dem, och efter det började klappjakten på georgierna i Ryssland.

Sedan dess stoppas de av polisen på gatan, får påhälsning i hemmen, i sina affärer, där de står och säljer blommor i råkylan utanför Vitryska järnvägsstationen. Visa papperen, tack. Och din ekonomiska redovisning. Hur gick det till när du köpte lägenheten? Är den verkligen din?

Källarkorridoren dessa georgier hukar i tillhör en ideell organisation, Medborgarnas hjälpkommitté, vars volontärer tar emot dem en efter en. Arbetet pågår från tidiga morgonen till långt in på natten.

Alla ska de pedantiskt och mödosamt ge sina berättelser, och kanske kan kommittén hjälpa dem att klara sig från utvisning.

Dina Pochkhua, 53:

– Jag har bott i Moskva sedan 1995. Min son bor här, han är rysk medborgare. Jag får uppehållstillstånd för tre månader i taget. För två veckor sedan kom polisen till kafeterian där jag arbetar. De tittade i mina papper och rev sönder dem. Vad ska jag göra nu? Jag törs knappt gå ut.

Irina, 40:

– Polisen sa till mig: Vi struntar i vilka papper du har. Du ska tillbaka till Georgien.

– Ja, så gör dom, mumlar männen och kvinnorna i den mörka korridoren.

– Jag har georgiskt pass men uppehållstillstånd i Moskva, fortsätter Irina. Min man är rysk medborgare, våra barn är ryska medborgare. Jag är rädd. Jag törs inte gå ut.

Tristan Mikhadze, 34:

– Polisen tog mig på gatan för fyra dagar sedan. De förde mig till en domstol och sa åt mig att betala 1?000 rubel (drygt 300 kronor) i böter. Jag trodde att mina papper var i ordning, jag är säker på att de är i ordning.

Så lyder berättelserna, i sammanhanget är de inte särskilt dramatiska. Plan fyllda med deporterade georgier har lyft mot Tbilisi ungefär varannan dag, en man dog i en astmaattack på flygplatsen efter att ha förvägrats läkarvård.

Ändå finns en komisk sida i förföljelsen av georgierna. Som alltid visar den ryska byråkratin en närmast tävlingsinriktad iver att följa ledarens – just nu heter han Putin – anvisningar.

Människorättsorganisationen Memorial har kommit över dokument som visar att domstolarna i Sankt Petersburg fått instruktioner att koncentrera sig på att utvisa georgier. Polisen har fått order att rapportera hur många georgier som grips för diverse förseelser och brott.

Det är som om den gamla planekonomin levt upp igen, fast denna gång gäller planen att ta så många georgier som möjligt.

Svetlana Gannusjkina på Memorial har uppgifter om liknande planmässighet i Moskva:

– Polisen grep en ung man med georgiskt namn i hans föräldrars lägenhet. Modern rusade till stationen och förklarade att han är ukrainsk medborgare och har uppehållstillstånd i Moskva. ”Det är okej”, svarade polismannen. ”Vi ska bara registrera honom. Vi ska registrera fem georgier per dag.”

Och som alltid i Ryssland – dagens, det kommunistiska, och tsarernas Ryssland – finns myndigheter som lyder utan att veta riktigt varför. Häromdagen ringde polisen i staden Saratov till Medborgarnas hjälpkommitté, som ju är en ideell organisation, kritisk mot Putins klappjakt på georgier.

Konstapeln i telefonen hade bara en fråga:

– Vi har fångat en georgier. Vad ska vi göra med honom?

Det där kan vi skratta åt. Jakten på georgier är dessutom mild jämfört med den på tjetjener för några år sedan.

Men för kön av människor i den mörka källarkorridoren gäller det tillvaron.

Får de stanna i Moskva? Ska de sättas på ett plan till Georgien? Kan de stanna, men till priset av trakasserier? Hur länge kommer trakasserierna i så fall att vara? En månad? Ett år? Fem år?

Tidigare artiklar

Journalisten Anna Politkovskaja mördades därför att hon var sanningssägare i ett land där det fria ­ordet och demokratin sakta stryps. Aftonbladets Peter Kadhammar och ­Urban Andersson (foto) rapporterar i en serie ­artiklar från Putins Ryssland.

Följ ämnen
Ryssland

Följ ämnen i artikeln