Rune, 72, fastnade i sin avloppsbrunn – räddades i sista stund

Rune, 72, satt fast i fyra timmar – nere i sin brunn.

När han trodde att det var över kom grannen Evy till hans hjälp.

– Jag hade nog tuppat av inom någon timme annars, säger Rune till Aftonbladet.

Rune Björkman, 72, skulle installera ett rör i sin trekammarbrunn utanför huset i Hajom, en mil väst om Kinna, när han plötsligt fastnade. Han hade insett att t-röret inte skulle få plats och skulle vända tillbaka upp när han märkte att brunnen var så trång att han inte kunde böja på knäna för att klättra upp på sin stege. Hans huvud var då en halvmeter under brunnskanten.

– Jag satte upp händerna på stegen och försökte lyfta mina 105 kilo upp. Jag försökte flera gånger men orkade inte, berättar Rune.

Den pensionerade högstadieläraren försökte hålla sig lugn, men timmarna gick och stanken från avloppet gjorde att han började må illa.

– Jag ropade ”hjälp” av all kraft. Därefter skramlade jag med stegen i brunnskanten, säger Rune, som bara har en granne på hörbart avstånd i den lilla byn i Västra Götaland.

– Stegstolpen tryckte mitt på bröstet, och det gjorde att jag inte kunde skrika särskilt högt.

Bad till Gud

Han hade tagit med sig ett rep ner, som han kunde vira mellan benen och runt en armhåla så att han inte skulle dränkas nere i botten. Sedan var det bara att vänta.

– Jag insåg att jag var illa ute. Jag bad till Gud om hjälp – jag har fått sådan hjälp tidigare, säger han.

Det är oklart om Gud var inblandad, men drygt fyra timmar senare kom i alla fall hjälp – i form av grannen Evy Andersson, 58. Hon hade varit ute och handlat när hon hörde ett okänt ljud.

– Det lät som ett djur – som en ko som råmade från grannarna, säger hon.

– Men när jag kom närmare så insåg jag att det kom från min granne. Det hördes sådär dovt som om han var i källaren,  när jag vände mig om så såg jag att han ju var nere i brunnen.

”Det var skit överallt”

Evy ringde räddningstjänsten som en kvart senare kunde hala upp Rune från det stinkande hålet.

– Det var skit överallt så jag var en riktig skitgubbe när jag kom upp, säger han.

Hade Evy kommit senare tvivlar Rune på att han överlevt.

– Jag hade nog tuppat av inom en timme om inte Evy hade kommit. Jag var så svag och dålig på alla vis, säger Rune.

– Jag hade glatt mig så åt garaget jag håller på att bygga, men när jag var fast så tänkte jag att mina barnbarn på 11 och 9 nu skulle få göra färdigt jobbet, säger Rune.

”Är i brunnen varje natt”

Efter en vecka har han fortfarande smärtor i bröstet, tror sig ha brutit ett revben och är öm i vaderna. Traumat har dessutom gett honom sömnproblem.

– Jag har det över mig på nätterna. Jag är i brunnen varenda natt. Men jag är ju pensionär så då går jag och lägger mig några timmar på dagen istället, säger han.

Rune har sammanfattat sina upplevelser på två A4-sidor för att berätta för vänner om vad som hänt. Titeln är ”På väg mot dödsriket - slutar i himmelriket”, eftersom timmarna i det stinkande mörkret har gett hans liv ett nytt ljus.

– Man blir mycket mer känslig och får en ny glädje över livet, säger han.

–  Så i veckan som gått har jag inte gjort några stora jobb utan bara njutit och pysslat. Jag fick en sådan lust att göra grejer efter en kris som denna. Jag är framförallt fruktansvärt tacksam mot min räddare Evy som var mitt enda hopp.